Grov aggression på franska. Vaihelvete. Det är så sjukt att det inte ens är kul, det är bara så jävla överkomplicerat. Liksom en massa ackusativobjekt och dativobjekt som man inte vet när i meningen de kommer och särskilt inte när det är massa verb i passé composé eller gud förbjude reflexiva verb och så ska man plötsligt ha être som hjälpverb och sen typ ska man ha il les leurs ELLER il blablabla och så ba vafan och så gör man rätt på ungefär hälften av uppgifterna och så fattar man inte vad exakt man gör fel och bara slänger boken i väggen och börjar svära för sig själv och klampar ut ur rummet och så ringer Oscar och så snackar man skit om franska i några minuter. Jävla uttråkad sadist som uppfann fransk grammatik. Morr.
Tur att min kära far hittade lite Beatles-musik som jag försöker lugna ner mig till. Åh så fint.
Helgen har varit lugn och spenderats med gamla vänner. I fredags var jag bara hemma och gick och lade mig tidigt och sov länge (nu börjar förkylningen ge med sig, yeah), och igår gick jag på stan med Alice på dagen och på kvällen blev jag våldgästad av Hannah och Karin. Det var sjukt mysigt, vi satt på mitt rum praktiskt taget hela kvällen med lite frukt och godis och varm choklad och Håkan Hellström i högtalarna. Rätt inställning.
(Går)dagens lilla gläjde-grej: att, i rulltrappan ner från MQ:s butik på Kungsgatan, börja dansa loss till nån dålig technolåt med Alice, komma ut på gatan och låtsas som ingenting.
Sweet dreams <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar