Klockan är halv ett. Har snott mammas dator och sitter i soffan och halvtittar på Charlie Wilson's War. En vithårig senator (eller nåt åt det hållet) pratar till ett gäng araber på bred sydstatdialekt och verkar inte ha en aning om vad han snackar om. Charlie själv (Tom Hanks) har rödkantade ögon och ett rätt skevt leende där han sitter helt ensam mitt i natten med ett stort glas whiskey, vilket i ordningen är oklart. Jag förstår lite grann. En del. Jo. Den där ensamheten, så oförklarlig när man vet att man egentligen inte är ensam. Men ändå känner sig helt övergiven. Särskilt mitt i natten när alla andra antingen är bortresta eller har gått och lagt sig. Eller gör nåt helt annat.
Det var inte ens tolv timmar sen jag vaknade, men ändå känns det som om världen snurrar av trötthet. Är för tillfället extremt förvirrad och sitter och blinkar som en idiot. Varför vet jag inte.
Tankar just nu: alla filmer tar ju slut just nu. Finns inte ett skit att se på. Kanske borde lägga sig. Orkar inte, känner inte alls för det. Ååh, gitarr där borta i hörnet. Gillar ackordföljden som jag kom på idag. Å herre, CSI NY går på femman. Vad är det för jävla tönt som fjantar omkring? Väldigt söt gammal tant dock. Vem dog, egentligen? Hennes man? Så fint med gamla par som hänger ihop. Den tanken gör att nånting rör sig lite obehagligt nånstans, och jag sätter på en låt på mobilen och glömmer hela tankekedjan.
Nä, vafan håller jag på med. Jag måste sova - och oh my gaaad, it's Alfred Molina! På tv. Från the lazer collection. Nevermind.
Nyår var toppen, by the way. Käkade hemma hos Petra, drog sedan till Linn och hade en väldigt trevlig kväll. Nytt år nu, gilla.
Dagens lilla glädje-grej: att ta ut en plåt nybakt bröd ur ugnen och känna både värmen och doften slå emot mig. Jotack.
Sweet dreams <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar