Har funderat lite grann sådär (mm, visst är det obehagligt när det händer). Vissa människor lyckas få fram mitt sämsta jag, jag kan gå från att vara jätterandom, glad och asskön till att bli tyst och butter eller besser-weissig och osäker. Vad är det som händer där, egentligen? Kan man ha alla de egenskaperna i sig som person, eller, liksom... byter man personlighet, typ? Det känns ju lite tokigt. Men ändå. Man har ju olika sidor, det är de flesta överrens om. Men, då är frågan: vilken är rätt? Vilken av alla sina sidor är man, egentligen? För det känns ju nästan som att man byter Jag när man är med olika personer, you know? Man är inte likadan när man är med sina bästa kompisar som med folk man inte känner som med sin familj. Och med vissa är man en jävligt skön lirare, medan man med andra kan känna sig skitjobbig. Så, vad är man? Skön eller jobbig?
Och så börjar det snurra i huvudet och man blir irriterad på sig själv och går in på facebook istället.
Tja. Så kan det gå.
När man badar med kläderna på.
Hur som helst så tror jag inte att man blir mycket klokare av att grubbla över sånt. Kanske är det helt enkelt så att man har alla dessa sidor hos sig själv, och det gäller att bestämma sig för vilken av dem man gillar mest och vill försöka vara. Och sedan göra sitt bästa för att omge sig med människor som får en att känna sig som den person man vill och försöker vara.
Once again, jag tänker bara högt (eller, okej då, skriftligt). Jag vet ingenting. Jag har inga som helst svar på nånting. Jag är ett intellektuellt russin.
Finaste bilden jag nånsin tagit tror jag. Musik i mänger makes me happiee :)Dagens lilla glädje-grej: att, när en förkyld, frustrerad och något deprimerad förälder kommer in i mitt rum och försöker sprida negativ energi, jag inte kan låta bli att le en smula och vifta med händerna och hojta här får du lite positiv energi, jag har tillräckligt för oss båda och faktiskt mena det.
Sweet dreams <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar