Kallspel

Hemma från Stockholm. Känns lite tomt. Coldplay var fantastiska dock. Som alltid.
När förbandet White Lies började stod jag utanför och lackade på familjen som var sen (jag var tidigare efter att ha åkt direkt från Dante - tack för en underbar eftermiddag btw!). Hann se två sista låtarna, kände igen en. Sjukt bra, trots allt.
Sen var det nån halvtimmes, trekvarts paus. Jag köpte en T-shirt. Blir grymt snyggt med hatt till.
Plötsligt började publiken vråla, och samtidigt som jag vände huvudet mot scen kände jag igen introt till "Life In Technicolor". Jag vrålade lite jag med. Direkt efter körde de en av mina personliga favoriter, "Violet Hill", och älskade Chris - sångaren - ändrade texten på slutet: "Now we're Coldplay, and we say 'hello'". Publiken blev knäpp.
Sådana spontana småförändringar var genomgående under hela konserten. Chris, som onekligen är frontfigur och stjärnan i bandet, sjöng en oktav upp eller ner än annars, lade in ett extra ord här och där och körde några psykedeliska improvisationer på pianot. Fy fan vad grym han är.
Efter nån timme/en och en halv, fick de för sig att försvinna från scen. De gick ner i publiken och utom synhåll.
Oroligt surr bland åskådarna: vart tog de vägen?
Svar: till en liten scen mitt i publikhavet. Det tog en liten stund innan folk fattade, men när de gjorde det vällde de fram mot scenen. Hyfsat ballt att se från läktarna, där jag satt. (Hade gärna haft ståplats, menmen. Sittplats var i och för sig rätt skönt efter två timmar.)
Jag är kär i Chris Martin. Skit i alla andra; Chris är den ende för mig! En gud på piano och helt fascinerande röst, en karisma som gör att 25.000 pers stirrar på honom oavbrutet i två timmar med lätt korkade flin. Ännu bättre - han ser ut som en något fräschare Jude Law.
Litet minus på konserten: kunde varit bättre ljud, och jag såg lite för lite på grund av stolpar i vägen.
Men det är det enda jag rimligtvis kan klaga på. Och det gills inte riktigt. Så what the fuck.

I fredags också födelsedagsfest. Sjukt trevligt, tack alla närvarande ;D
Imorgon skola igen. Märkligt otaggad. Hade för trevligt med Dante, sossen & co. Påminner om St Malo, som trots allt var roligare än ny skola.
Men det betyder inte att skolan är tråkig.

Anyway, nu väntar en eftermiddag av städning och eventuellt en liten promenad med Hannah.

Le nouveau quotidien

Första dagen avklarad! Stolthet och förväntan blandat med huvudvärk som resultat.
Så mycket nytt. Nya klassrum, nya kompisar, nya lärare, ny version av mig. Lätt speedad den här gången. Sjukt nervös och förväntansfull. Nyfiken.
Några namn har redan fastnat, men långt ifrån alla. Folk verkar trevliga, lika nervösa och hypade som jag. Vid första anblicken undrade jag lite vad det var för klass; till höger och vänster syntes fejkblont hår, jeanstajts och vit topp, gladiatorsandaler och mycket smink. Men som så ofta är fallet visade sig praktiskt taget alla vara toktrevliga och glada. Har ingen aning om vad folk tror om mig, men jag börjar lära mig att lita på att jag gör ett åtminstone helt okej första intryck. Jag kan faktiskt vara rätt trevlig om jag sätter den sidan till. Så det så.
För tillfället sitter jag ensam hemma vid datorn med White Lies i högtalarna på hög volym. Försöker fatta att jag går på gymnasiet nu. Hihiiii. Softish.
Imorgon tjejmiddag. Lördag Coldplay-konsert. Söndag hem. Tisdag hajk. Helgen syster-firande. Nån onsdag Falkenberg. Nån helg Skåne. I oktober återträffen.
Resten... skola. Vardag.
En ny vardag.

I'm back

Tillbaka från Kroatien. Lite mer solbränd, lite mer avslappnad än när jag åkte. Imorgon Överskottsbolaget med kompisar. Skulle blivit GK:s men det sket sig.
Rummet omkring mig ser ut som ett bombnedslag, som sig bör när man håller på att packa upp. Har en äcklig smak i munnen efter gottegris-kväll med tevespel, ett ständigt sms:ande, godis och läsk. Mycket mysigt men mindre bra för tänderna.
Segling är nice. Kan rekommendera Kroatien för det. Sjukt trevliga människor och mycket sol, samt ett galet blått och klart Adriatiskt Hav. Bilder kommer förhoppningsvis snart.

Jag känner mig ihålig. Mekanisk. Automatisk, om man nu kan känna sig så. Kanske är det bara mörkret. Eller sömnbristen; sov knappt fem timmar inatt.
Det brukar lösa sig.

Dagens Durk:
Pallar inte. Inget utöver det vanliga har hänt. Får ta och släppa det där, för min egen skull om inte annat.

Jag har inget att säga. Så jag kanske borde vara tyst.

Början eller slut

Imorgon bitti - eller imorgon natt, beroende på hur man ser det - lyfter planet till Kroatien, som jag förhoppningsvis kommer sitta på. Det blir en veckas segling och några dagar i hamn. Hemma igen den 18:e.
Så fort vi kommer hem börjar skolan. Sen är det hajk (fråga inte) fredag-lördag, och samma dag ska jag hinna upp till Stockholm för att se på Coldplay-konsert, vilken just nu är målet med mitt liv. Helgen efter det ska syrrans 18-årsdag firas, sen tänkte jag och några kompisar dra ner till Skåne. Inget är bestämt, men om vi inte får så skiter vi i det och åker i alla fall. Hur som helst är jag nästan konstant upptagen fram till början av oktober. Sen är inget särskilt inplanerat under hösten (förutom förhoppningar om ännu en Stockholms-trip och, självklart, återträffen). Bara att börja gymnasiet och liksom skapa ett nytt liv där. Hur svårt kan det vara.
Men det är imorgon allting börjar.
Eller slutar.
Sommarlovet kommer ju vara praktiskt taget slut när jag kommer hem. Och i och med det allt som var innan gymnasiet, för jag misstänker - hoppas - att det är helt annorlunda än högstadiet. Alltså: det gamla slutar. Nåt nytt börjar.
Och det startar imorgon.
Fan, det ska faktiskt bli kul.

Dancin'

Kom hem från landet för en liten stund sen och ska alldeles strax ner och göra hemmagjord pasta. Är skittrött utan någon särskild anledning. Det regnar och jag är lite sådär vardagslåg som man kan bli ibland. Saknar fortfarande alla nåt helt vansinnigt. Kan inte fatta att det snart har gått en månad sen vi kom hem. Det stämmer bara inte.
På torsdag sticker jag till Kroatien och seglar i lite dryga en och en halv vecka. Ska bli fruktansvärt skönt, men jag kan bara inte uppbringa tillräckligt med entusiasm för att övertyga någon. Jag går omkring här hemma lite grann som ett spöke, hela tiden med mobilen nära till hands och är aldrig långt ifrån en dator. Musik och gratis sms håller mig sysselsatt och ledan på avstånd. Men att stanna upp helt utan nånting att göra är dumt. Eller, det kanske det inte är, det kanske är smart, faktiskt, nu när jag tänker på det, men jag vill inte. Det är mycket enklare att hela tiden vara upptagen, skitsamma med vad. Jag vill inte stå still och börja tänka. Keep dancin'.

Dagens Durk:
Har inte hört ett skit. Helt tyst. Ett skitsnabbt hej på msn, annars ingenting. Skickade nåt meddelande men fick inget svar.
Fortsättning följer.

Petra, jag förväntar mig en uppdatering från dig så snart som möjligt! ;D