Mer musik mm

Såna här små stunder gillar jag. Ingen annan är hemma så jag sitter själv i ett tomt, men inte tyst, hus. Sitter vid den avstängda teven, med datorn inkopplad till stereon för bättre ljud. Ska hem till Karin lite senare men var tvungen att göra lite mat till mig själv först, men att laga mat bara till sig själv är ju så fantastiskt tråkigt. Så det blev makaroner med ketchup och en gaffel. Och musik i mängder.
Var och gymmade imorse med Petra (mycket duktigt och mysigt) och när jag kom hem hade jag tänkt börja plugga lite, eller i alla fall kika på vad jag behöver göra innan skolan börjar. Men (ja, surprise: ett men). Började snacka musik med Anton, och vi bytte Spotify-spellistor.
Freaky, på riktigt, freaky, vad lik musiksmak vi har. Jag blev verkligen lite skrämd. Människan gillar Sting. Kom igen. Ingen jag känner (förutom far min) gillar Sting. Och en massa David Bowie. Och Chris Cornell och Audioslave. Och Nickelback. Och Simon & Garfunkel. Och Ram di dam (i och för sig jag som rekommenderade. Men ändå).
Galet när en annan människa är så oerhört lik en själv. Det gäller förstås mer än bara musik (tankesätt, värderingar, erfarenheter, drömmar etcetera), men ibland blir man bara en aning chockad. Man kanske inte är så fruktansvärt unik som man tror.
Var igår på Bengans med Hannah och kollade på skivor och filmer; himmelriket för en populärkultur-junkie som jag. Köpte tre filmer, två av dem med Edward Norton i huvudrollen.
Tittar ut genom fönstret ut på gatan och ser snön virvla omkring i den svinkalla luften. Vill väldigt gärna ha lite vår nu, snart. Sådär att man kan ha jeans och skinnjacka och Converse igen. Det vore trevligt.
Jag tror att det är rastlösheten, all extra tid, som gör att jag blir såhär nedstämd. Bland annat, hur som helst. Att syster är i Boden och inte verkar komma hem inom en snar framtid gör inte saken bättre, I guess.
Nu ska jag gå.
Dagens lilla glädje-grej hinns inte med.
Sweet dreams <3