Slö-söndag

Kvart i ett. Söndag. Otaggad på att plugga. Nu är det illa asså.
Dagens plugg: franska, historia, svenska. Kanske engelska om jag orkar, vilket jag dock inte tror. Bortsett från skolarbete: städning, gymmet och studio. Började inspelningen av eh, vad blir det, näst nyaste låten igår. Kan bli riktigt bra. Nytt ljudkort också vilket medför lite nya, bättre grejer. Känns bra.
I högtalarna just nu: Let's spend the night together med Rolling Stones. Har totalt snöat in på 60-talsmusik.
I fredags var det -kan man kalla det filmkväll? - med Hedda, Miranda, Hilda, Lisen och Marcus och - kan man kalla det filmen? - Tre Solar. Utan tvekan absolut sämsta svenska filmen genom tiderna! Så fruktansvärt värdelös (och rolig). Två timmar krystad dialog och förvirrad handling. Uttrycket ofrivillig komedi tycker jag sammanfattar ganska bra.
Efter det såg vi också Napoleon Dynamite, en sjuuuukt mycket bättre film. Knasig men mysig.

I skolan är det mycket plugg (historia-arbetet bara fattar jag inte!) men annars väldigt mysigt. Kanske inte är sådär jättefokuserad på varje lektion eller så ambitiös som jag var i högstadiet, men i gengäld har jag så mycket roligare.

Hade btw gärna sett fler blogguppdateringar! ;) Plus att jag är lite nyfiken på vilka som fortfarande läser den här bloggen. Om det nu är någon som faktiskt gör det! Kul om jag skriver helt för mig själv, ppffttssshehehehe xD.

Men nu blir det som sagt plugg. Lite avslutande bilder från i fredags bara :)

Folk i soffan :)

Tjockiskväll ;D

Disciplin!

...I don't have it. Alls. Har haft en hel underbar, lektionsfri onsdag att göra tre läxor: engelska, svenska och naturkunskap.
Vaknade tio, nu är klockan strax efter sex. Jag har gjort engelskan och ungefär halva naturkunskapen.
Lyckat.
I och för sig är svenskan jävligt jobbig, och naturkunskapen måste kollas av med resten av gruppen (via internet), så visst - det tar ett tag. Men ändå. Jag har ju inte direkt varit effektiv.
F*ck. Måste jobba på det här. Inte okej.
Det jag gör nu är alltså att bläddra runt bland läxorna och kanske skriva en halv mening här och där och lyssna på soundtracket från The Boat That Rocked. Galet mysig, om nån ville veta. Älskar 60-talsmusik. Just nu i högtalarna: Wouldn't it be nice med The Beach Boys.

I övrigt: på väg att bli förkyld, inte alls okej med tanke på att fredag är Tre Solar-kväll (verkar vara sämsta filmen genom världshistorien, förresten - sök på YouTube och kolla 16 höjdpunkter. Sjukt värdelöst :D).
Imorgon drar sånglektionerna igång, kanske inte optimalt då min röst är lite fuckad på grund av förkylningen. Men det ska ändå bli kul. Får nog plugga svenska efteråt också. Bleh. Fy fan för den där analysen!
I högtalarna: So long Marianne.

Epic fail

TRÖTTTRÖTTTRÖTTTRÖTTTRÖTT!

Var helt störd hela dagen igår på grund av övertrötthet och allmän undertryckt flummighet. Det gick med andra ord inget vidare att vara duktig student och koncentrera sig på lektionerna. Jag somnade i en fåtölj på lunchrasten. Myspys. Och sen, när man gäspande och med håret på ända stapplar in på 2,5 timmarslektionen i historia känner Gardell att det är läge att presentera ännu ett nytt projekt! Fatta min lycka! Ännu mer plugg!!
(Tung ironi där.)
Needless to say, jag och min grupp fick inte mycket gjort.

Ungefär en timme sen jag skrev den sista meningen, gjorde nämligen ett kort upphåll eftersom Oscar (=Taffelmannen, hahaha ;D <3) ringde och sa att det var en spelning på Heden klockan fyra och undrade om jag ville hänga på. Toppen, sa jag och stod vid hållplatsen när han ringde igen.
"Eeh, vi hade fattat fel, alla sa att spelningen var på Heden, meneh... det var i Långedrag istället", sa han.
HAHAHAHAHAHAHA. Så det var bara att vända om hem igen. Men, som Oscar påpekade, jag fick ju en promenad i alla fall. Grrrrreat.
Så nu kanske jag kan göra det jag hade tänkt och borde göra:
Plugga
Plugga
Plugga
Baka kladdkaka till plugg imorgon
Plugga

Gårdagskvällen tillbringades hos Anna med Emma och Annas kompis Johanna. Mycket mysigt Scrubs-maraton och tacos. Ikväll ska jag sova hos Alice eftersom föräldrarna har mega-party här hemma.
*Kvävt fnitter*
Förlåt. Jag vet inte varför det är så roligt.
Imorgon blir det plugg hemma hos Miranda med lite fika to brighten the day ;).

JAG ÄLSKAR LIVET!

PARKEN ÄR BAJS

Varning för agro-inlägg

Kom precis hem efter världshistoriens mest failade insparksfest. Jag och Miranda hade varit klyftiga nog att köpa artonårsbiljetter eftersom det var det enda som fanns kvar, men säljaren (som för övrigt snart ska gå en plågsam död till mötes) sa att det var lugnt, att vi skulle komma in ändå utan problem.
Icke sa nicke.
Vi stod utanför i typ två timmar och såg resten av klassen tåga in med breda flin medan vi frös arlsena av oss utanför. Det värsta var att stället hade glasväggar så att man såg in.
Hur som helst, där rök hundra spänn och en potentiellt askul kväll. Jag hade verkligen sett fram emot det, var verkligen taggad, men noo, så bra gick ju det. Har en känsla av att ikväll kommer vara ett populärt samtalsämne nu ett tag framöver också - yey. Kommer ju fatta precis.
JÄVLAARSELKUKHELVETESFITTSKITBAJSARRANGÖRER JAG SKA STÄMMA RÖVARNA AV ER! SKIIIIIIIIIIIT!!
Och om lite dryga sex timmar ska jag upp för att åka ut på fältstudier. I Askim, Tuve och Bergsjön.
Skjut mig. Pallar inte.
Det är jävligt synd om mig faktiskt. Snyftsnyft. Typ poor little rich girl.

James Blunt har ändå rätt

Vissa av er vet kanske hur det står till med mitt självförtroende (eller brist på det). Resten av er förstår säkert. Efter sexton år kan jag gå med på att jag är rätt trevlig, i rätt sällskap, vid rätt tidpunkt etcetera, om alla yttre omständigheter samarbetar liksom. Så visst, rätt trevlig kan jag faktiskt vara, okej då.
Men det spelar ju ingen roll, för faktum kvarstår: jag ser ju förjävlig ut. Seriööööst! Kolla mina lår bara! Och jag har ju värsta ölmagen! Jag menar shit! Och min näsa är ju heeelt fuckad! Och så fick jag typ en stroke när jag var liten eller nåt för jag typ kisar lite mer med ena ögat än det andra när jag ler vilket jag ju ändå aldrig gör för mina tänder är så jävla konstiga och jag menar jag har ju typ världens tjockaste kinder så jag ser ut som om jag är typ fem år och om man kollar på bilder på mig när jag går så ser jag helt jävla mongo ut med sjukt tjock röv och typ inåtvinklade fötter och så jävla kass hållning...

Det värsta är att trots att jag spetsade till det här lite, to prove my point, så menar jag ändå det mesta.

Det jag inte tänker på, det jag tror att de flesta inte tänker på, är sina fina sidor.

Jag har faktiskt väldigt fina ögon, och jag gillar ändå min hårfärg. Och trots mina cp-tänder så har jag ändå ett väldigt personligt leende. Och trots min ölmage-indikation så är jag inte tjock.
Faktiskt. Jag ser inte förjävlig ut, jag gör inte det. Kanske inte är nåt bombnedslag eller pinnsmal supermodell, näe. Okej. Men jag ser ut som jag gör. Jag är jag. Med alla mina små brister och egenheter så är detta jag.
Jag är inte jättestark. Jag går på samhällets ideal med trådsmala, leende blondiner med kritvita raka tänder och fem ton smink. Kinda hard not to.
Men fuck it. Lyssna på Kapten Röd: du är inte trasig, behöver inte fixas. Lyssna på mig: forget your BMI, no more tired sigh. Don't count no calorie, that won't set you free.

Vi är vackra.
Snälla, våga tro på det och föregå med gott exempel.
Du är vacker.

Sweet dreams, snygging.

Kommerintepånåntitelmenjagärgladändå

För ett bra tag sen nämnde jag nånting om att vita ord inte fastnar på papper.
Well, let's try again, shall we?

Kom hem för en liten stund sen från en skogspromenad med musik i öronen (såklart). Gick till Härlanda tjärn och hem igen, allt som allt cirka femtio minuter.
Och det var så jävla skönt.
Kunde inte, utan att överdriva, låta bli att börja flina då och då för att jag helt enkelt mådde så jävla bra. Nästan så jag blir misstänksam; kan det verkligen vara såhär kul med livet?
Men ja, uppenbarligen.
Jag tror aldrig att jag mått såhär bra. Kanske i Frankrike där mot slutet, men ändå - det här är ju min vardag. Såhär kommer det förhoppningsvis vara i tre år framöver.
*Asgarv*
Ber om ursäkt. Men jag är helt enkelt jävligt nöjd med livet. No shitting, jag kommer hem efter en skoldag och möter en flinande spegelbild i hallen, för jag har bara haft en galet mysig dag.
Faktiskt. Jag kräver inget mer av livet. (Vill ju gärna ha en massa saker dock: bra betyg, fin framtid, de där skorna som mamma vägrar köpa och en liten chokladbit hade ju inte suttit fel just nu - men att komma hem och fortfarande vara glad efter en hel dag tycker jag är jävligt ballt.)
Promenaden var inte bara skön utan ganska nödvändig skulle jag tro, eftersom jag nibblade lite på en chokladbiskvi tidigare idag. Men, när jag kom hem från promenaden hade min älskade syster och hennes mys-kompisar fått för sig att göra chokladbollar. So I'm back to square one.
Oh well. That's life. Det blir bara mer av mig att älska.

Sweet dreams och hoppas att ni är lika glada som jag är (a)

Brist på stolthet

Jag har ingen aning om vart den här dagen har tagit vägen, men den har varit trevlig ändå. Slutade vid lunch eftersom vi inte hade nån matte/idrott (sooooooft). Satt kvar ett bra tag i bamba med Isabell, Oscar och Matilda istället och flummade med potatismos. Behöver kanske inte tillägga att jag var sjukt övertrött.
Sen tog jag Älvsnabben hem för första gången - på det hela taget en trevlig upplevelse. Båt är nice.
Precis när jag kom ut från frisören efter att ha bokat en tid sprang jag på Isabell och Matilda igen (mycket liten stad, Göteborg). Sen drog jag hem och hann städa, hemska tanke, innan jag träffade Alice, Hannah, Karin, Adde och Fanny på Le Petit Café för en liten fika. Det äckel-regnade då, men desto mysigare med en stor fet kopp varm choklad och trevligt sällskap.

Falkenberg igår var också mycket trevligt. Lunch, två lektioner och sen några timmars fika med Linnea/Gollum. Det gillar vi.
På tåget hem kom ingen och kontrollerade min biljett. Så jag åkte gratis (*fnitter fnitter*).
Utanför fönstret såg jag också en V-formad fågelflock som flaxade fram.
Åt norr.
Dude. Ska inte fåglar flyga söderut på hösten? Jag blev helt perplex. Falkenberg ligger ju söder om Göteborg, eller hur? Så när jag åkte hem åkte jag ju norrut. Och fåglarna flög i samma riktning.
Knasigt.
Jag tyckte att det var en snygg liknelse för nånting, men jag kommer inte på vad. Mitt stackars huvud är proppat med massa halvfärdiga tankar som skulle kunna vara smarta om jag orkade tänka klart dem. Jag tänker men det händer inget, som sagt.
What else, what else, vad vill ni mer veta om mitt rafflande spännande liv?
Imorgon blir det kalas vid Slottsskogen i alla fall, och på lördag firas syrran igen.
Min webbläsare har pajat förresten, så jag stjäl mammas dator nu. Det blir väldigt tydligt hur beroende jag är av facebook och MSN. (Pappa, om du nu läser detta, inga spydiga kommentarer tack ;)

På vagnen ner till stan för fikat idag klev det på en kvinna i brun träningsoverall. Jag satt och blängde ut på regnet genom fönstret och lyssnade på Kapten Röd så jag märkte inte att hon ville nåt förrän hon stack upp en liten datorskriven lapp under näsan på mig.

Sammanfattning av lappens innehåll: En fyrabarnsmamma med cancer i levern bad om ekonomisk hjälp.

Jag gav henne en femma. Och kände mig som värsta goda samariten.
Fem spänn.
Jag tror jag gav mest på hela vagnen. De flesta skakade på huvudena och såg bort.
Fem spänn, vafan är det egentligen? Jag sa till henne att jag inte hade några kontanter, trots att jag visste mycket väl att jag hade trehundrasjutton kronor i plånboken i knät.
Men jag gav den här kvinnan fem spänn. Fy fan. Vilket litet äckel jag är. Fem spänn kanske räcker till en godisklubba åt en av hennes ungar.

Sweet dreams, hoppas ni är generösare än vad jag är.

Update

Livet rullar på som det ska, det går bra nu, kompis det går bra nu.

Jarrå, prima skinka. Klassen i helhet verkar rätt soft. Har haft två vanliga skoldagar med lektioner, det känns hyfsat okej. Så fruktansvärt seg i huvudet dock - lärarna frågar massa smarta, asintressanta frågor.
"Ööh, asså... jag vet inte", är mitt standardsvar. "Jag tänker men det händer liksom inget."
Jag är så smart, verkligen. Riktigt vass.
Jag tror min hjärna förmultnade under sommaren.
Dagen idag var trevlig, jag har bara så kul i skolan. Lite ovant kanske, men en välkommen förändring. Musik på morgonen, blev lite trummor och sen ensemblespel: "Stand by me". Jag, Linda och Amalia sjöng - jag tror fail är en underdrift. Men jävligt skoj var det ;D
Efter fem minuters klasstid (sådär nödvändigt) drog jag, Miranda, Hedda och Hilda på en liten snabbfika precis vid vattnet, mycketmycket mysigt.
Sen terminens första pianolektion. Tja. Jag visste i och för sig redan att kompet på nyaste låten var ovarierat.
Kvällen har ägnats åt att fira syrrans 18-årsdag (grattis igen, för sjunde gången :P).
Imorgon - lediga onsdagar på min underbara skola - blir det Falkenberg för att träffa Linnea :D

Sweet dreams