Den ensamma vägen är en omväg att vandra

Tycker mig ana ett försiktigt hopp i luften. Det var plusgrader på termometern imorse, och för första gången på jag vet inte hur länge hade jag inget akut behov av mina stickade vantar på spårvagnen. Vår översvåra matteinlämning börjar ack så långsamt utkristallisera sig, och det är tamejfan ljust när jag går till skolan. Små saker att glädja sig över.
Dock har jag fått nån sorts skit i ögat som har legat och skavt hela dan. Man kan bli galen för mindre.
Lyssnar på SuperspellistaN, a.k.a Dansbandsraketen, och har precis käkat macka. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och jag undviker aktivt att tänka på det.
Hade en (för ovanlighetens skull... not) brutalt intressant samhällslektion idag (Tommy <3). Vi har precis börjat jobba med makt och demokrati, och idag fick vi göra en övning som gick ut på att samtala med en kompis men försöka göra det demokratiskt; kort sagt att ta in och lyssna på den andres argument, och försöka lära sig något på köpet. Typ. I alla fall, min poäng var att jag behövde inte anstränga mig och tänka på vad Tommy kallade "spelregler" (tänka på att vara förutsättningslös, välkomna ifrågasättande, överväga vilket argument som faktiskt är starkast - mitt eller den andres). Jag gör tydligen det automatiskt. Ni som känner mig vet att jag är imponerande dålig på att argumentera och driva en egen linje, och idag kom jag på att det förmodligen är för att jag hela tiden ifrågasätter mig själv och mina argument och överväger motståndarens ståndpunkt så länge den är välargumenterad. Det i sig är väl positivt, i och för sig, men jag misstänker att jag tar det till överdrift ibland. Tror alltid att jag själv har fel, typ. Vilket å ena sidan inte alls är helt omöjligt, men å andra sidan inte statistiskt jättetroligt heller. Ibland har jag nog rätt, trots allt. Samma sak gäller säkert socialt. Om jag upplever att folk tar avstånd från mig antar jag automatiskt att det är mitt fel, jag är för på eller för korkad eller för konstig, etcetera etcetera. Det har aldrig riktigt slått mig att det faktiskt skulle kunna vara den andra personens problem - att han/hon är för blyg eller osäker eller bara konstig.
Spännande iakttagelse.

Dagens lilla glädje-grej: att, på vagnen på väg till skolan (fascinerande hur mycket man ser från spårvagnar), se en tjej med färgglad stickad mössa börja hoppsa på väg ner i en gångtunnel, flina lite för mig själv, komma på mig själv med att flina lite för mig själv på en fullpackad spårvagn, känna mig jätteefterbliven, försöka sluta flina lite för mig själv, faila totalt och istället börja le allt bredare tills jag måste anstränga mig att inte lägga av ett flatgarv.
Sweet dreams <3

Lagg och seghet

Sånt jag gör:
skiter i att träna för jag fryser och är stressad
roar mig med gratis sms istället för att göra så att stressen minskar (=plugga)
ja, alltså skiter i att plugga
chattar med Miranda och hittar på nya ord som fibbelkorv och erper
äter överblivna Kalaspuffar
är inne på facebook
lyssnar på musik och njuter av en månads Spotify Premium
läser lite bloggar här och där

Första dagen efter lovet gick helt okej. Var precis som de flesta andra övertrött och oförmögen att koncentrera mig särskilt bra, men det var kul att träffa alla igen. Var lagom glad efter att ha stått ute i en och en halv timme och väntat på vagnar och bussar och fryst röven av mig, så förlåt alla om jag var lite bitter under första lektionen, där. (Att vi började med två timmars franska kan ha gjort sitt också, i och för sig.)
Det har varit en lite laggig dag. Knät har varit rätt skevt och jävlats med mig, och hjärnan har gått på tomgång, och jag bröt ihop totalt i bamba och började garva hejdlöst åt en inte så rolig historia som involverade sömngångare och bananskal. Och Oscar började bita på min penna och vägrade dela med sig av sitt godis.
Vilket sammanfattar dagen väldigt bra.

Jag vill åka till Emmaboda och England och Rom och landet och Stockholm och Asien och Afrika.

Jag hade säkert nåt att säga med det här inlägget, men jag har lite glömt av det nu.

Dagens lilla glädje-grej: att, när jag står och väntar på vagnen, se en kille i 30-årsåldern stå och flina åt sin mobil och svagt höra kommentatorerna konstatera att Sverige vann hockeymatchen mot Finland med 3-0.
Sweet dreams <3

Post eller pre - jag är pro

Snö överallt i luften, tallrikar från igår på skrivbordet, läppstift på tandborsten, The Wombats i högtalarna, en ouppackad väska på golvet, facebookchatten som ploppar till. Livet i korthet just nu.
Sista lovdagen. Utvärdering:
har tillbringat lovet med uteslutande härliga människor. Varit på spelning, myst, fikat, shoppat, fikat lite mer, shoppat lite till, myst ännu mer, lyssnat på och spelat en massa musik, sovit en hel del, sett på en massa filmer. Pluggat alldeles för lite. Har skrivit novellen i svenskan som inte ska in förrän om två veckor, men helt förträngt geografin som ska in på tisdag. Jag är jättebra.
Idag skulle jag och Karin ha tagit en gitarr och kubbat ner till Haga och spelat lite random låtar, men Västtragik har tydligen flippat ur totalt och det slutar bara aldrig snöa. Vi bangar det och ska skapa en festmåltid här hemma istället med en massa bröd och kakor och bullar och grejer. Så det blir en heldag i köket, förmodligen. Tss, det kan väl vara nice det med.
Börjar få lite lätt post-ångest, som jag gärna kallar det (post=efter. Typ). Det blir ofta så att efter nånting som är jättekul så får jag lite ångest för jag vill liksom bara ha mer (och det är ju egentligen rätt korkat, istället för att vara glad för det man har haft, liksom. Klyftigt). Så nu i slutet av lovet, efter att ha träffat folk jag inte träffar så ofta och haft vansinnigt trevligt, så har jag lite lätt, naggande ångest. Tur då att Karin är på väg hit.
(Parentes: fick precis ett sms med min fina sms-signal Ima fajarin' mah laza! och blev SJUKT rädd, verkligen jättejätterädd. Hoppade till i stolen och trodde jag skulle få en hjärtattack. Phew.)

Dagens lilla glädje-grej: att bli lite lätt bombad på facebookchatten av folk som är glada att jag är hemma.
Sweet dreams <3

En härlig dag i ett bättre liv

Idag har jag:
ätit hallonpaj
druckit varm choklad
blivit bombad av snöbollar
skrattat och gormat mycket och låtsats vara arg
fått blöta vantar
varit inne i Macstore (tror jag det heter?) och drömt om macdatorer
spelat gitarr och piano och trummor
skrattat lite till
flämtat åt de sinnesrubbade priserna på vissa gitarrer
snott min syrras halsduk
åkt spårvagn
gått en promenad kring Lilla Bommen
lyssnat på jättekonstiga inspelningar på en mobil
pratat en jäkla massa
haft det jättemysigt
packat lite
spelat ännu mer piano
dammsugit
packat lite till

Och nu är väskan färdigpackad, Navid sjunger i högtalarna, jag ska vara på centralen om trekvart och det ska bli jätteskönt att komma bort från ett ständigt gråmulet och snöigt Göteborg i några få dagar. Är tillbaka på fredag, until then: ta!

Dagens lilla glädje-grej: att få ett sms efter att ha ställt in en ny meddelandesignal (Ima fajarin' mah laza!) och bli skiträdd och lika glad.
Sweet dreams <3

Pretto, överpepp och lycklig

Har i helgen städat mitt rum praktiskt taget från golv till tak. Förklaringen är: nytt skrivbord. Efter många timmars pustande och stånkande sitter jag nu alltså vid ett gigantiskt, ljust träbord. Det ser väldigt stort ut jämfört med min lilla laptop. Men jag får plats med benen på bordet, och det känns lite busigt sådär.
Filmkvällen med Alice i fredags var i alla fall otroligt mysig. Vi somnade till lite då och då, och varvade med glass, chokladbollar, chokladsås och en massa prat.
Igår följde jag med Hedda, Miranda och Sofia och några av deras kompisar på en spelning i Vasastan. Bandet hette Almedal (finns på Spotify). De är tydligen hyfsat kända, har spelats på radio nån gång och sådär, men på spelningen var det, inklusive oss - elva pers. Tyckte otroligt synd om stackars bandet, som såg lätt plågade ut när de gick upp på scen. Sångaren skuggade ögonen med handen och räknade.
"...elva tappra själar", sa han, lite sorgset. "Vilken låt vill ni höra?"
Inget svar. Jag höll på att dö. Det var otroligt komiskt. Men i alla fall, sen började de spela, och de var faktiskt asbra live. Dock blev det lite underlig stämning i publiken, men det ändrade vi snart på. Vi sket i att det inte fanns någon egentlig publik och dansade loss. Totalt flummig dans som nästan är lite synd att kalla just dans. Vi hoppade omkring, viftade på armarna och sprang hit och dit. Körde en moshpit också. De måste verkligen ha trott att vi var höga. Helt underbart.

Och, som det förmodligen inte undgått någon: idag är det alla hjärtans dag.
Gick tillbaka ett år bland mina blogginlägg och kollade vad jag skrev förra året. Åh så cyniskt, så bittert, så illa det var. Fy. Det blev så tydligt hur annorlunda jag tänker idag. Visst, alla hjärtans dag svider fortfarande ordentligt som singel, men vadå - det finns ju andra människor i livet. Vänner, familj - kan man inte uppmärksamma dem lite extra istället och vara tacksam för dem? Och ja, jag är medveten om hur pretto och överpepp det låter. Men ändå. Det är väl sant? Så det är så jag försöker tänka. Mazza mazza lööööv på allt och alla. Försöker vara tacksam för allt jag har. Vilket, när jag börjar tänka på det, är en hel del.
Nej, jag ska inte börja nu igen. Ska inte tjata om allt det fina i livet, om hur bra allt är, om hur mycket man själv kan påverka och förbättra sin egen lycka. Ska inte prata om det nu. Tror jag har dragit det några gånger, am I right? :)
Hur som haver. Ikväll ska jag till Miranda med några andra och kolla på Sex and the City och käka Ben & Jerry's och känna oss ensamma tillsammans på alla hjärtans dag.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta med en ny låtidé vid pianot och upptäcka att det påminner väldigt mycket om Jamie Cullums All at Sea, men inte är den. (Hannah, jag vet att du vill höra. Jag vet att du vill.)
Sweet dreams <3

Feeesssst

Nu, från och med idag, är det lov i en vecka. Detta firas med en kopp citronte, ett rostat bröd utan pålägg, lite Bob Dylan i högtalarna och snack med Oscar via Skype. På det hela taget ganska trevligt. Är nu också medlem på MySpace (man får vara medlem), och tänkte inom kort lägga upp lite låtar för den som är sugen på att lyssna.
Om en liten stund väntas Alice. Vi ska se på gamla filmer och tjocka oss. Det ska bli bra. Kalaspuff (världens bästa uttryck, eller hur?).
Idag har jag varit i skolan ungefär två timmar. Sånt gillar jag. I och för sig var de två timmarna examination/seminarium i historian. Men ändå, det var rätt okej. För jag var så otroligt förberedd efter att ha "pluggat" på café och käkat frukost med lite härligt folk.
Okej, förvånande nog: sådär värst mycket pluggade vi kanske inte. Vi började bra, men sen bara flummade vi runt och till slut bestämde vi oss för att våldgästa LM istället. Våra kompisar på skolan blev väldigt förvånade när vi helt plötsligt ringde och sa att vi stod i entrén. Hejdlöst kul.
Ähum. Kul att Oscar skickade en Spotify-länk på en snubbe som gör ett tappert försök att joddla. Pinsamt värdelöst och fruktansvärt (underhållande).
Jag tycker väldigt mycket om att sitta med trevliga människor på café, eller bara träffa kompisar lite random, så. Tycker faktiskt väldigt mycket om det och sånt faktiskt.

Dagens lilla glädje-grej: att, efter ett faktiskt väldigt givande och intressant seminarium, få sluta en timme tidigare och gå på lov under jubel och förtjusta skrik.
Sweet dreams <3

P för pesto och plugg

Sitter på golvet och käkar pasta med lite skinka och pesto. Knarkar Kings Of Convenience rätt hårt i högtalarna. Resten av familjen är på jazzkonsert, de jävlarna, men jag har på tok för mycket plugg för att ens tänka på att hänga med. Just nu tar jag alltså en liten matpaus, sen ska jag plugga med Miranda via msn.
Lite som vanligt, men andra ord.

Idag har jag:
engagerat mig i skolans aktiviteter
ätit två grova kanelbullar
spelat gitarr
klippt mig
upptäckt Kings Of Convenience på riktigt
fått panik på att jag bara inte hinner plugga ordentligt
pratat i telefon med Hannah och Alice
lyssnat på och varit med att skapa SuperspellistaN
pluggat i ungefär en timme, sammanlagt
blargh

Dagens lilla glädje-grej: att gå förbi en spegel, stanna till och kika lite på sitt nyklippta face och konstatera att jag ibland i alla fall kan se rätt bra ut. (Den känslan försvann i och för sig efter några sekunder. Men den var väldigt trevlig.)
Sweet dreams <3

Fail när den är som bäst

Är nyss hemkommen från skolan, provgår ett par Doc Martens och lyssnar på Ebba Grön. Jag är så jävla punk.
Fantastiska nyheter, förresten: idag fick jag mitt första IG! Ämnet är: franska. (Såklart, vad annars.) Äe, jag är stolt asså. IG. Det klingar bra.
Okej, det är inte riktigt som det låter. Det var bara ett G-prov, och läraren bangade att kolla särskilt noga. Om han bedömde att man "inte hade förstått", som han så tydligt definierade sin metod, så lade han provet i en IG-hög. Man kunde ha tre, fyra fel för att kvalificera för IG-högen.
Inte för att jag hade förstått. Men ändå. Och det var inte som att jag var ensam heller: 13 av 21 elever fick "IG".
Bra där, läraren.
En kille lackade sönder, och han och läraren slängde käft ett bra tag. Fruktansvärt underhållande. Och rätt.
Staten och kapitalet, de sitter i samma båt. Om ni undrade, liksom. I like trains.
I helgen har jag tagit det rätt lugnt. Drog hem till Sofia med Hedda och Miranda på fredagskvällen och kollade på Pippi, efter att ha suttit ett antal timmar på kakbuffé och ätit sig galet illamående. Utöver att titta på gammal fin film spelade jag och Miranda lite "extrempingis", och jag vet inte när jag skrattade så hjälplöst sist. Ramlade lite grann ihop i en hög sådär och fick kramp i magen och sånt och sabbade sminket på grund av alla typ skrattårar liksom. Lördag kväll spenderades på kafé med lite gamla godingar och en överkomplicerad kamera. Och igår, söndag, tillbringade jag med Marcus och en hyperförkyld Hilda på Stadsbiblioteket med att plugga inför en historiainlämning som skulle in idag. Vi hade väldigt lite tid, väldigt stor fråga och väldigt mycket fakta. Vi satt i måååååååånga timmar. Utöver den tid vi satt idag: innan skolan, under några extremt korta raster, och under lunchen. Spyr på historia nu.
Idag hade jag tänkt träna. Jag hade verkligen det. På riktigt, jag tänkte verkligen träna. Men sen kom jag innanför dörren... och det gick liksom inte. Blev bara så grovt trött och jättehungrig. Så jag sket i att träna. Illa, jag vet. Men fan så skönt.
Igår kväll blev också en låt praktiskt taget färdig. Lyssnade på den i studion. Lade in på iPoden och lyssnade på under dagen (spelade också för en euforisk Oscar, som spelar gitarr på inspelningen och har tjatat på mig att bli färdig med låten i ett antal månader). Och skulle lyssna på min dator nu när jag kom hem. Och plötsligt lät det åt helvete. Jag skojar inte, plötsligt lät sången helt skev och, ja, allting annat också, för den delen. Då blev jag lite ledsen. Och satte på Ebba Grön istället.
Hur som haver. Nu är det ungefär fyra dagar kvar till sportlovet. Det ska bli niiiiiice. Ska bara vara hemma, men har planerat en massa tokiga grejer med Karin. Har också bestämt att jamma lite med Oscar nån dag.
Tillvaron är bara sådär bra. Det gör mig lika förvånad varje gång jag tvingas konstatera det.

Dagens lilla glädje-grej: att utbyta en menande blick med Oscar när vi får tillbaka våra totalfailade franskaprov och begrava ansiktet i händerna och skratta hejdlöst.
Sweet dreams <3

Skriv en inläggsrubrik

...och så har klockan blivit fem och jag har fortfarande inte ens öppnat boken jag ska läsa i historian. Jag är ju bara så bra ibland.
Idag har varit en vansinnigt seg dag. Två timmars engelska, lunch, tre timmar svenska. Alltså... nej, nej tack. Var fascinerande nära att somna stående i bamba under en rast. Sen började Oscar peta mig i magen och då vaknade jag till. På fel sida.
Lyssnar lite på Band of Horses för närvarande.
(Och, hoppas jag ni märker, gör mitt yttersta för att inte plugga. Ganska framgångsrikt om jag får säga det själv.)
Imorgon bär det av till kakbuffé med Hedda, Hilda och Miranda.
Mm.
Och, öh...
Jo.
Nu måste jag faktiskt läsa lite.
Hnnnggg.

By the way. Ni har blivit rätt kassa på att kommentera, mina vänner! Om det sedan beror på att jag inte har nåt intressant att säga kan vi låta vara osagt.

Dagens lilla glädje-grej: att, på väg hem från skolan, se en bil med registreringsnumret ASS, och ovanför ett klistermärke där det står frog.se, och börja fnissa lite övertrött för mig själv.

Pepp sökes

Hur länge tänker den här vintern hålla i sig egentligen? Jag får panik snart. Jag är så inihelvete trött på att frysa dygnet runt och känna mig klaustrofobiskt instängd inomhus. Och så fort man tror att det börjar töa så kommer ett nytt snöoväder och blåser igen dörren i ansiktet på en. Vafan, jag orkar inte mer.
Jag tar ut alla mina aggressioner på vädret.
Konstruktivt, jag vet. Jag kan ju påverka det så mycket.
Franskaprovet i måndags gick åt pipan, förresten. Inte så att jag bara säger att det gick dåligt. Det gick verkligen dåligt, komiskt jättedåligt. Förutom att det inte riktigt var komiskt. Ganska sorgligt, faktiskt. Smått patetiskt värdelöst, sådär.
Usch.
Idag fick vi i alla fall nya ensemblegrupper i musiken. Jag och min grupp blev tilldelade att arbeta med 60-talet, vilket innebär att vi kommer spela lite Jimi Hendrix, The Beatles och The Kinks. Jag ska spela bas på Hendrix och Beatles och sjunga på Kinks, är det tänkt. Det ska nog bli bra. Taggad.
Har en massa läxor att göra nu egentligen. Som vanligt. Chattar med Miranda och är inne på facebook istället.
Som vanligt.
Min pepp är lite försvunnen idag. Has anyone seen my pepp?

Dagens lilla glädje-grej: att sitta vid köksbordet med min hårt arbetande syster och mysa med nybakta scones.
In the words of Oscar Wilde: I can resist anything but temptation. Och nybakta scones.
Sweet dreams <3