Söndag(sångest?)

Rätt trött och en aning mörbultad i nacken efter att ha headbangat på spelning igår. Verkar aldrig lära mig att ta det lugnt med min stackars nacke, men det är ändå värt för det är så kul. Faktiskt.
I alla fall, spelningen igår. Det är nånting med livemusik som gör mig så otroligt lättrörd. Nånting med känslan i publiken, att vara en del i en större enhet kanske, att märka artisternas vansinniga spelglädje och talang. Det är verkligen rubbat hur grymma en del av banden var igår. Ett band, Selsius, fick mig faktiskt att gråta. Vilket jag själv tycker var lite överdrivet, men jag kunde inte hjälpa det. Allt stämde, från scennärvaro till samspel till utstyrsel. Basen liksom höll fast en i marken och sångaren smälte samman text, melodi och mellansnack till nånting som fick mig att rysa och fälla några tårar i smyg.
Massa trevliga människor var med också, såklart. Oscars band Psykbryt spelade vilket var den egentliga anledningen till att vi var där, och Hannah och Hedda och Heddas kompisar var också med som alla är mycketmycket mysiga. Träffade också Amalia och Kicki vilket var lite oväntat men väldigt trevligt. På det hela taget en mycket mysig kväll.
Imorgon börjar årets första riktiga skolvecka. Känns lite som att det blir en rivstart med en satans massa examinationer och debatter. Taggataggatagga...

Det hörs (och syns) lite dåligt, men det här är alltså ett smakprov på Selsius

Dagens lilla glädje-grej: att, när jag sömndrucken och groggy kommer ner för att käka frukost, mamma föreslår att vi drar ner till Incontro för att käka brunch. Vilket jag inte är sen att gå med på. Satan vad gott det var och jag kommer inte behöva äta nåt mer på lääänge.
Sweet dreams <3