Blablablablaa

Det var skitkul att ha skåningarna - och falkenbergaren ;) - här! De kom på måndagen och åkte hem på onsdag eftermiddag. Sjukt kul hade vi! Det blev inte särskilt mycket sömn - max åtta timmar på två dagar :P - men det var det lätt värt. Alla (sex personer) knödde ihop sig på vinden och snoozade några timmar, sen var det dags för kuddkrig igen. Kommer sakna er, allihop! :(

Så idag blir det lite studio, om tekniken ger med sig och börjar funka, vill säga, och sen landet med familjen. På lördag också eventuellt en rendez-vous med Karin :D
Alltså förlåt. Jag kommer verkligen inte på nåt att skriva om. Fan vad trist.

Intermission

Halv tre och jag har varit vaken i två och en halv timme. Lyssnar på Johnossi och väntar på Addi, det är rätt okej. Kom hem från Stockholm igår kväll och lade mig kring fyra på morgonen. Hann se gryningen innan jag drog ner persiennerna. Rätt soft.
Stockholm var chilligt (som hela stan verkar säga...). En heldag med shopping med syrran, nästa dag vid stranden med kusinerna och kompis - eller nåt ;) - från Frankrike. Kan säga att kusinerna fått en ny idol. Sorgligt.
På kvällen stack jag in till stan och träffade Dante, Cissi och Amanda och en massa andra stockholmare som Dante kände. Feeeeest ;D
Hinner inte riktigt skriva om nåt viktigt, så det blir som synes bara lite flum och uppdateringar om mitt oerhört fascinerande liv.
Imorgon kommer Gollum och Andy in till stan och ska stanna här några dagar med mig och Alice, ska bli så jäkla kul!
Den här sommaren blir helt fuckad. Är nog inte hemma mer än nån vecka i taget. Är hemma nu då, sen Isacsons land, sen kanske Malmö/Skåne med pappa och syrran, sen segla i Kroatien, sen börjar skolan, sen Coldplay-konsert - tillbaka till Stockholm igen. Livin' out of a suitcase. Pepp.

Fantastiskt inlägg, det här.
Ha det fint allihop!

I'd like to apologize in advance for the following

Det fanns ett tag när jag hade nåt att säga. Nåt som faktiskt var halvt intressant, alltså. Nu är jag lite för lycklig/deppad (mm, faktiskt nån sorts blandning där) för att kunna tänka på nåt annat än Frankrike. Har aldrig mått så bra som då. Det var liksom äkta där. Ingen som gjorde sig till en massa och låtsades vara nån annan - alla var sig själva och det var okej. Alla gillade varandra (typ, klart det fanns undantag... nämner inga namn men jag tror de flesta vet vem jag syftar på xD) och det var bara så skööööönt. Om gymnasiet bara är en bråkdel av vad det här var kommer jag gå på lätta moln i tre år. Soooooft.
Det går inte riktigt att förklara hur det var, det låter bara löjligt. Och att bara säga "vi hade det så jävla bra" blir ju liksom trist i längden.
Det var mest en känsla av att det är lugnt, slappna av, alla gillar varandra här. Faktiskt. Man kunde gå fram till praktiskt taget vem som helst och börja snacka helt avslappnat utan att det var konstigt alls. Jag är helt tagen av det här - det låter sorgligt, men jag har aldrig varit med om nåt liknande. Jag trodde livet skulle vara som det var i högstadiet. Lite allmänt missnöjd med allt, men inte olycklig - bara... sur, typ. Och att ha det riktigt bra var att inte må dåligt. Då var man på topp.
Feeeest, liksom. Not.
Det kan alltså vara som det var i Frankrike. Det finns sådana människor, jag kan vara såhär, jag kan må såhär jävla bra, det funkar, det kan vara så.
Herrejävlar vad det här låter patetiskt, I'm sorry, men det är som sagt sjukt svårt att berätta hur det var utan att låta såhär knasig.
I alla fall, för tillfället sitter jag på landet med mamma och syrran. Vi väntar på kusinerna som vi ska sitta barnvakt åt i en vecka... Just nu händer inget särskilt, så jag sitter och dissar Sossemyran via sms... höhöh. Han säger att han ska bussa Rinkeby på mig.
Good luck. Glen har homies han med.

By the way, tack Fredrika för en jättemysig kväll igår! :D :-*

Sammanfattning eller vafan...

Ska försöka skriva ett lite mer ordentligt inlägg idag, när jag fått sova lite och har sansat mig en aning...

Resan började på Landvetter, of course, där vi för första gången träffade göteborgarna (det inkluderar även de som skulle till Jersey, inte bara vi St Malo:are). Så, en ganska händelselös flygtur senare, landade vi i Paris kring 18. När vi kom fram till hotellet ett par timmar senare hade man redan lärt känna alla ganska bra. Men det är ändå rätt kul att tänka på alla första intryck av alla och jämföra med bilden man tog med sig hem.
Första dagen i Paris var det några, ungefär hälften av gruppen, som åkte till Disneyland. Själv stannade jag och resten för att shoppa lite och kolla på stan. Höhö, vad var vi, tio tjejer som var lösa och shoppade i Paris? Farligt ;) Men skitkul också, såklart.
Sen flyter allt ihop lite grand. Jag vet inte om det var samma dag eller dan efter - tror det var dan efter - så GICK jag, Jennifer, Felicia, Johanna och Linnéa (Gollum!) upp i Eiffeltornet. Lite trött var man ju efteråt, men det var lätt värt det. Vi fick också en guidad busstur i stan. När det nu var. Nån gång käkade vi på Hard Rock Café också, och kollade på Sacre-Coer.



Sen, kring halv tolv på kvällen, gick cp-bussen till St Malo. Sju, åtta timmar nånting, mitt i natten -.-' Men det var faktiskt rätt kul. Några satt längst bak i bussen och kollade på nån sjuk skräckfilm (som jag har för mig att Dante gillade? Haha ;). Jag och Gollum var lite tråkiga och satt mest och sov. Fast det behövde vi, för sju på morgonen skulle vi träffa våra värdfamiljer för första gången, efter en hel natt på bussen. Yeah. Sådär bra upplägg kanske.
Men de var schyssta, min och Karins familj. Lätt skrämmande, men jättesnälla.
Första dagarna var lite sega innan man kom in i vanorna. Jag längtade hem en hel del i början, kände bara att "fan jag pallar inte det här, uäää", typ. Var nära att åka hem till och med, men jag är så JÄVLA glad att jag inte gjorde det. Då hade jag inte lärt känna alla underbara människor som jag nu saknar så mycket att jag håller på att dö.
Sen fyllde jag ju år också. Heheee, stor flicka nu, sexton år. Karin väckte mig på morgonen med ett jättegulligt kort, morgonhes sång och lite godis. (A). Sen i "skolan" (det är ju frågan hur man ska definiera det där... jag menar, vi lärde ju oss inte ett skit, men det hette skola...) så kom den andra klassen in i vårt klassrum med tårta och kakor och alla sjöng för mig. Kan gissa att jag blev lite röd i ansiktet, men jag blev faktiskt väldigt rörd. Väldigtväldigt gulligt, tack alla! <3 Sen stack vi till Mt St Michel, typ ett berg med en stad på.


Typ så.
Där gick vi omkring bland alla jävla turister - jag lovar, det var fler turister än invånare - i värmen och kollade på stan. Det var väl helt okej. Fick ett miniatyr-Mt St Michel i choklad av Gollum och Sören (A), och sen bjöd Sherminator på en cola, haha xD
På det hela taget förmodligen den bästa födelsedagen nånsin ^^)
På kvällarna brukade vi dra ner till en strand (alla hade hyrt cp-dyra cyklar -.-') och sitta i sanden eller på strandpromenaden och mysa. Det är fan sjukt vad jag saknar det. Nån gång sista veckan, till exempel, så hade Gollum mini-danskurs vid vattenbrynet...


Bara det, liksom.
Vad fan gör jag hemma i regniga jävla piss-Göteborg?
I alla fall... snyft.
Nåt av det bästa med hela resan var att ingen visste vem jag brukade vara. Jag menar, ingen visste vad jag brukade ha för stämpel hemma i Glenstad. Så jag kunde vara mig själv, helt utan förbehåll. Så fruktansvärt jävla skönt. Och det gick ju bra också - jag gillade folk och folk gillade mig. Alltså är den jag är ganska bra... och jag menar, det är väl en ganska bra sak att ha med sig?

Sista kvällen var jävligt sorglig. Stockholmarna skulle åka i en annan buss än göteborgarna och skåningarna, så vi fick säga hejdå till dem då, på kvällen. Satt i en typ pundar-park där det kom fram en tjej med en liten ful hund, hon ba "Would you like some cannabis?" Hahaa... Sofia/Dante blev lite skraj där för snuten tror jag? ;)
På bussresan hem (4.30 på morgonen! :S) var det då vi göteborgare och skåningarna. Sen kom några Jersey-bor också och väckte oss - i alla fall vi som sov ;) Jag och Karin hade dygnat bortsett från en timme när vi dåsade en stund. Så lite trötta var vi kanske. Men jag snodde Sherminators axel, så lite sömn fick jag ändå på bussen :P

Asså, jag vet inte hur mycket det här inlägget säger nån som inte var med, det är skitsvårt att försöka återge tre veckor på ett sätt så att folk både fattar och orkar läsa vidare. Men vi har i alla fall haft det SÅ jävla bra, och som sagt, jag saknar alla så fruktansvärt mycket.
Men på torsdag blir det Stockholm, så jag får försöka få några timmar lediga att träffa lite folk, och sen var det väl några skåningar som skulle upp till Glenstad i slutet av månaden tror jag?
Som sagt, Glens vind är ledig.
Kramar till alla och tack för tre underbara veckor (L) <3

Glen är hemma

Så var man hemma från Frankrike. Det känns fruktansvärt ovant att skriva på en dator med normalt tangentbord igen, och nästan lika skumt att spela piano igen efter tre veckor.
Jag är helt slut på alla sätt. Sov en timme inatt eftersom jag och Tummelisa (höhö) dygnade, och sen var det bussresa i ja, vad blev det, sju timmar? Jag sov i och för sig en stor del av tiden, men ändå. Ganska emotionellt uttröttad är jag, också. Satan vad jobbigt det var att säga hejdå till alla. Tre vansinnigt intensiva veckor med det trevligaste folket jag träffat nånsin, och sen bara sådär så ska man säga hejdå och kanske aldrig träffas igen.
Opepp.
Är ärligt talat nära att lipa nu. Fan, jag älskade verkligen alla St Malo:are. Efter att vi hade sagt hejdå till skåningarna idag vid flygplatsen satt jag och lipade i säkert en halvtimme. Sen snyftade jag och Gollum en stund på planet också, asså faaaaaan. Jag borde nog inte skriva mer nu. Lite för trött och depp (ja, NU är jag fanemej depp).
Det var helt jävla underbart i Frankrike, i alla fall, det var väl det jag ville säga. Och att jag kommer sakna alla så sjukt mycket.
Kom till Göteborg allihop, Glens vind är ledig.