Livet är skor.

Ibland känns livet som ett par för små skor. Man får skavsår och det är allmänt irriterande, men det är inte outhärdligt. Bara nästan. Sådär att man vill skrika men inte egentligen vågar. För det är ju faktiskt bara för små skor. Ingenting att beklaga sig över.
Så man går omkring och lider i det tysta, hoppas att det blir bättre utan att man själv ska behöva göra något.
Och efter ett tag så töjs skorna ut. De formar sig efter foten, blir mjuka och ganska bekväma. Kanske att de trycker lite här och var, men det är för jobbigt att skaffa ett par nya, och de är ju faktiskt ganska okej ändå. Och så ser de ju bra ut.
Och där flyter man omkring, liknöjd men trött och frustrerad. För skorna trycker fortfarande lite. Men inte tillräckligt för att man ska orka göra någon drastisk förändring, för det är ju... okej som det är.
Ibland känns livet som ett par för små skor. Men ibland känns det ganska bra också. Och det är jävligt lätt att glömma.