M för mörker och mys

Jag verkar ha en talang för att paja alla lampor som hamnar i mitt rum. Först taklampan som dog för ett par, tre veckor sedan, sen golvlampan bredvid soffan, och sen den lilla skrivbordslampan jag tog ner från vinden. För tillfället ser jag alltså väldigt lite, och förlitar mig på att fingrarna hittar rätt på tangentbordet.
Igår var väl inte den mest party kväll jag varit med om. Varken mamma eller pappa var hemma och syrran gick ut med några kompisar, och jag var för trött och förkyld för att orka göra mycket annat än att kura ihop mig i soffan med några koppar te, lite glass, datorn och en värdelös film. Det var i och för sig rätt skönt. Behövde inte prata med någon eller känna några som helst krav på mig. Chill.
Slutade igår vid lunchtid, och jag och Hedda stack in till stan eftersom båda hade ett galet craving efter chai latte. Vi hamnade på Espresso House och tänkte egentligen bara köpa latten, dricka upp och sen gå hem, men vi satt kvar i en och en halv timme. Sen sa vi att vi kanske skulle börja dra oss. Och satt kvar en timme till. Det tyckte jag var rätt kul.
Vaknade imorse vid halv elva (en bedrift i och med att jag inte somnade förrän runt halv tre) med lite random ångest. Jag hatar att vakna med lite random ångest. Lite random ångest är inte alls kul när man vaknar. Började skruva på mig och svettas och dra täcket över huvudet och bli förbannad för att jag bara ville sova. Sedan suckade jag och gav upp. Gick ner och slötittade på Sex and the City istället.
Det kändes så meningfullt.
På måndag är det geografiexamination, känns festligt. Noll koll på nånting. Handlar om bergarter och endogena och exogena processer och hur de hänger ihop. Jajajajaja. Säkert jättekul. Bara det att jag skiter fullkomligt i det.
Torsdag matteprov. Jag och matte = dell arjanto (dålig kombination, för er som inte har sett italian barbedad. Gör det, förresten).
För övrigt sitter jag fast i ett litet dilemma, vilket är irriterande. Det gör att jag börjar grubbla och jag vill inte grubbla. För det är tråkigt och hjälper inte på nåt sätt. Jag vill bara vara glad och hoppa omkring i Slottsskogen med tyllkjol och trollspö och göra Charlie the Unicorn-ljud.

Reflektion över Navids blogg 365saker: så jävla bra. Det är bara små grejer som lyser upp dagen. Jag tror stenhårt på att det är precis vad folk behöver just nu. Lågkonjunktur, vintermörker och julstress, klart man behöver lite hopp. Nån sorts tro på att det nånstans finns folk som är villiga att lägga tid på att göra såna här små saker, bara för att göra nån random främling glad.

Btw! Länk till inspelningen som gjordes när vi var i Nordstan och jagade blodgivare: http://www.youtube.com/watch?v=8SPXADy5prk

Dagens lilla glädje-grej: att ensam på spårvagnen se genom fönstret en liten parad med musiker med lustiga hattar och instrument, försöka att inte le som en idiot, ge upp när jag märker att det inte funkar, och flina som ett fån.
Sweet dreams <3