Sova middag

Tankar efter en 90-minuterstupplur en onsdagseftermiddag:

Nej, jag känner inte för att gå upp.
Fan vad skön min säng är.
Jag vet att jag har gjort nåt annat idag.
Jo. Bio med skolan ja.
Den var ju bra ju.
Jag älskar att skolan gör såna grejer.
Shit vad jag är sugen på att lyssna på Jamie Cullum.
Shit vad jag är hungrig.
Shit jag måste nog gå upp ändå.
Shit det här är en rätt ok onsdag, trots allt.
Men satan vad kallt det var i rummet.

Alltså hasar jag nedför trappan, gör en liten macka och en kopp varm choklad, hasar uppför trappan, sätter mig vid datorn och skriver det här, strax ska jag hasa den lååååååånga metern till soffan bredvid mig, kura ner mig där och fortsätta läsa. Det går för övrigt jävligt långsamt och jag börjar bli en aning stressad över allt skolarbete. Nästa vecka och fram till jul kan komma att bli sjukt jobbiga. Håller eventuellt på att bli en liten aning förkyld jag också (I curse you familjen, I curse you!) men det hinner jag inte så jag tänker inte bli det, helt enkelt. Så jag pumpar c-vitamin och försöker sova så mycket jag kan (utan att missa något viktigt TV-program, såklart), därav min lilla tupplur idag.
Jag älskar att sova.
Och det verkar som att jag har en fantastisk förmåga att skriva långa inlägg om absolut ingenting.
Tja. Alla är ju bra på nåt.

Dagens lilla glädje-grej:
Att, i biosalongens mörker och totala tystnad, jag och Miranda börjar skratta exakt samtidigt åt exakt samma sak, kanske lite för högt.