Eftermiddagspasset (klockan ett till tre) tillbringades, istället för i en unken sal med historia och huvudvärk, i Hagabions salong med klassen och filmen The Reader. Mja, den är väl helt okej. Inte den bästa film jag sett, men som sagt - helt okej. Mysigt var det i alla fall. Trots att jag höll på att somna i de stora obekväma stolarna. Eller kanske just därför.
Efteråt, när vi lite motvilligt tagit oss ut i kylan och det envisa duggregnet (som förut var snö som gjorde alla jätteglada, men när vi kommit ut från bion alltså är regn) drar vi till Butterix för att jaga masker. Förklaringen är att Kicki har tagit initiativet till en klassfest imorgon, något som jag beundrar henne otroligt mycket för att hon orkar organisera. En jävla massa cred till henne för det! Hur som helst är temat finkläder + just masker. Jag, Hedda, Miranda och Oscar kilade runt i några olika affärer och provade en satans massa masker.
Och vad slutade det med?
Glasögon.
Och nej, det är inte för att jag ser dåligt (det är inte tanken, i alla fall, eftersom jag ser sämre med glasögonen på...), utan för att jag och Oscar bestämde oss för att sticka ut ur mängden med konventionella, vanliga masker. Hell no, sa vi, vi köper glasögon istället.
Alltså sitter jag nu med ett par glasögon på näsroten (okej, jag tog precis av dem, ser så suddigt med dem på) och känner mig väldigt stolt. Det är ett par riktiga nördglasögon, lite halvrunda med svarta bågar. De är så failade att jag inte kan låta bli att älska dem.
På Kungsportsplatsen, när jag och Oscar väntar på spårvagnen, kommer Hannah och Karin gående, till min förtjusning. Sen kommer Oscars spårvagn och han drar, vi andra fortsätter till biblioteket. När vi tar vagnen därifrån träffar vi strax Alice - och sen Emelie. Jag tycker bara det är fruktansvärt kul att träffa en massa goa människor så, helt random.
Det hade kunnat vara dagens lilla glädje-grej, men jag tar en annan (bara för att sprida lite mer glädje, liksom): att jag och Hedda, utanför en skämtbutik på Drottninggatan, ser en liten gullig gubbe i plommonstop och kappa, börjar aaawww:a och viska att han är ju så sööööt! och fnissa åt oss själva. Eller åt gubben. Jag är faktiskt inte helt säker, när jag tänker efter. Kul var det, i alla fall.
Gillar också att hitta random poesi på en sån där grå klump vid trottoaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar