F för förvirring och filantropi

Vi lever i ett kommersiellt samhälle, där företagen börjar julskylta i slutet av oktober. Och eftersom vi som lever i samhället är lättmottagliga för kommers och reklam är det ganska svårt att inte börja tänka på julklapparjulklapparjulklappar.
Jag får beslutsångest, har ingen aning om vad jag vill ha.
Så jag gör det enkelt för mig.
Jag önskar mig inte ett skit (förutom möjligtvis en ny foundation).
Fantastisk, förvirrande och filantropisk som jag är så säger jag till alla som möjligtvis känner för att ge mig nåt att ta de pengarna som skulle ha gått till en skiva, ett par örhängen eller en bok jag aldrig skulle öppnat och ge de pengarna till välgörenhet, och ett litet barn som i julklapp kanske får ett gott mål mat eller en ny filt.
Win-win. Jag slipper skriva en önskelista, mina nära och kära slipper oroa sig för vad de ska köpa, och någon annan, som behöver pengarna mer än jag, får en lite bättre jul.
Och så får jag ju känna mig jättestolt över mig själv också. Det är ju en liten bonus.
Om jag nu lyckas hålla det här. Risken finns ju att jag hittar en massa fina saker jag bara måste haaaaa liksom och fiser på min moral.
Men jag ska i alla fall försöka.

Denna fantastiska söndag ska - enligt planen - gå åt till att plugga (vilket jag alltså inte gjorde igår eftersom jag gick på stan med Hannah, gick på teater och tog en fika med Miranda) och städa och, då det ju ändå börjar närma sig jul liksom, göra kola.
Varför känns det som att jag kommer prioritera kolan?

Dagens lilla glädje-grej: att sitta och prata om dödligt allvarliga saker, en liten stund senare dra ett skämt och komma på hur underbart kul det är att skratta.
Hare <3