All the little things

Små saker gör mig lycklig:

Att gå en regn-och asfaltsgrå gata fram med en ny kappa, lyssna på Bo Kaspers Orkester och försöka höra vad exakt rockorgeln på Det går en man omkring i mina skor spelar.
Att höra julmusik ur skolcaféts högtalare.
Att sitta med en stor kopp te på samhällslektionen och diskutera ideologier med Gardell.
Att få ett litet sms från en god vän som bara undrar hur jag har det.
Att spela lite piano utan att faila helt.
Att, instängd i min egen lilla värld med iPoden, dansa runt i huset med dammsugaren.
Att vara ensam hemma och sjunga högt och falskt.
Att lägga mig på köksgolvet utan att någon börjar fråga.
Att ta långa promenader i höstkylan, gärna med en god vän.
Att ta långa, riktigt jäkla varma duschar.
Att sitta ensam och lyssna på musik sent på kvällen när alla andra sover.
Att sitta på spårvagnen/bussen med bra musik, titta ut på ett regnigt Göteborg och flina lite skadeglatt eftersom jag inte är ute i regnet.
Att ge en random kille på stan en överdrivet flörtig blick och sedan skratta tyst för mig själv.
Att läsa en kompis blogg och konstatera att allt verkar rätt bra.
Att sitta i bamba och garva hejdlöst åt en Reinfeldt-karikatyr.
Att träffa sina bästa kompisar på spårvagnen på morgonen.
Att sitta på bussen hem och prata om fullkomligt absurda saker.
Att höra ett glatt "heeeej Lisa" bakom mig i korridoren.
Att inte ha fruktansvärt mycket att göra i skolan förutom att läsa en jättemysig bok i engelskan.
Att samhällsinlämningen blir uppskjuten en vecka.
Att Alice börjar prata med mig på msn om "Totally Spies".
Att Miranda skickar sjuka bilder som får mig att vrida mig av skratt.
Att ta en liten random promenad med Oscar under lektionstid.
Att spela trummor i ensemblegruppen trots att jag inte har den blekaste aning om hur fan man gör.
Att borra ner ansiktet i en enorm stickad halsduk.
Att stanna uppe lite senare än vad jag borde på kvällarna bara för att chatta med folk jag inte hinner träffa.
Att vakna på morgonen och känna att det är precis lagom varmt under täcket.
Att gå så rakryggad jag kan på stan och föreställa mig vad folk tänker.
Att min pianolärare, med sina stora gester, polska accent och oändliga välvilja, är så brutalt ärlig.
Att komma nedför trappan och känna doften av varmt bröd och kryddor.
Att ha lite sådär lagom träningsvärk efter gårdagens pass.
Att springa på bandet och orka öka hastigheten.
Att unna mig en flaska julmust eller en chokladbit och flina lite dumt för att jag tycker att jag är värd det.
Att nån vänlig själ kommer fram och får för sig att ge mig en nackmassage.
Att ha ett seriöst samtal med en auktoritetsperson och känna mig sådär vuxen.
Att hoppa runt, spela luftgitarr och känna mig sådär barnslig.
Att prata för högt på offentliga platser och känna mig sådär tonårig.
Att hitta gamla låtar jag en gång inte kunde leva utan.
Att höra en låt eller läsa en text jag känner igen mig så mycket i att jag ryser och blir tårögd.
Att få en liten komplimang i förbifarten om min snygga kappa.
Att träffa folk jag inte känner så bra och ha ett jättemysigt samtal.
Att hela tiden redigera det här inlägget för att jag kommer på nya saker.

Det är de små sakerna som gör min lycka, kanske inte nödvändigtvis stora, livsomvälvande saker. Det är trots allt vardagen som är vanligast och den man måste stå ut med.