måndag 12 april 2010

Med ett leende som inte går bort

Hej världen.
Idag har det varit soligt. Det har varit förbannatjävlaasskönt. Jag har gått omkring i Linné med T-shirt och fantastiska människor och solat på en filt i Slottsskogen och mumsat på en olivbaguette och tomat- och pesto-philadelphiaost. Miranda tog kort och vi lyssnade på musik på min mobil. Det var varmt och det var soligt och det var faktiskt ganska underbart. Och nu är klockan ungefär halv sex och det är fortfarande soligt och ljust. Och varmt. Och faktiskt ganska underbart.
Det är nånting med första dagen efter ett lov som ofta blir ganska toppen. När man träffar alla igen för första gången på ett tag och vardagen inte är så fruktansvärt vanlig och man bara tycker om varandra. Vi i mitt lilla gäng verkar ha en förmåga att hitta det komiska i allting och själv bara skrattar jag hela jävla tiden. Känner mig smått korkad och efterbliven men i gengäld ganska... vad heter det. Lycklig, kanske. Nåt sånt.
Dock är jag skoltrött. Det känns meningslöst med plugg lite för ofta och jag vill bara flumma runt med kompisar och spela musik och ta fina kort. Eftersom jag är som jag är så kommer jag aldrig att låta det gå särskilt mycket utför med studierna, men tanken om sabbatsår har slagit mig. Det hade onekligen varit rätt gött. Förmodligen ganska välbehövt också... men som sagt. It's just not going to happen. Så jag biter ihop och försöker hitta meningsfullheten nånstans. Den finns säkert. Nånstans.
I övrigt har syster yster dragit till London och huset skriker tomhet. Men hon har det säkert bra. Den jäveln.


Dagens lilla glädje-grej: att få en brutal och hård kram så fort jag kommer innanför skolans dörrar.
Sweet dreams <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar