Idag fick jag reda på att jag inte fick nåt feriejobb. Då blev jag jävligt sur. Jag behöver pengar. I och för sig var jag ganska inställd på att inte få jobbet. Det var ju lottning, och jag har tamejfasen aldrig tur i lottning. No skämt. Nevvah. Det är komiskt.
Nästan.
Jag sätter allt mitt naiva hopp till kultursommarjobbet nu. Om jag inte får det kommer jag börja gråta.
Jag har också hoppat runt hela dagen och velat och velat och velat mellan musik a och litterär gestaltning som IV-val. (Här vill jag passa på att be om ursäkt till alla utsatta. Jag vet att jag var litelitelitelite jobbig ett tag där efter lunch. Ber djupast om ursäkt.) Hur som helst så blev det litterär gestaltning. Jag skrev till sist på pappret och lämnade in det i receptionen. Gick tillbaka till lektionen och fick brutal ångest. Satt en stund och stirrade ner i bordet. Och utbrast mitt i en diskussion helvete jag valde fel, jagkommerstraxskagåochändra. Så jag valde musik i alla fall. Och det kändes plötsligt sjukt rätt. Adjö författardrömmar tyvärr, men tja. Att få lira musik ett par timmar i veckan i ett år framöver går faktiskt före. Och en ny låtidé och skrovlig hals senare så är jag mer taggad än nånsin.
Jag kände bara igen det här valet, på nåt vis. Som när jag valde linje. Samhäll vs. musik. Jag gjorde fel då och tänker fan inte göra det igen.
Jag är ju otroligt smart, men vet ni vad jag kom på idag: det är sjukt mycket enklare att se saker positivt när man redan är glad. När man är icke-glad krävs det så oerhört mycket mer för att vända världen så att den blir ljus igen. Och ibland orkar man helt enkelt inte. Ibland är man sönder, skev och icke fungerande. Och orkar ingenting. Såna dagar finns. När man liksom är arg och bitter och kanske till och med lite missunnsam.
Men det har aldrig hänt mig. Nejdå.
Imorgon ska jag hur som helst till skolan med Kicki på nåt sorts möte som jag inte vet vad det handlar om. Men det blir säkert bra.
Hej apati och meningslöshet. Jag sitter i en låda precis som alla andras och kan inte tänka utanför den.
Jag vet inte hur mycket sol och fin musik egentligen hjälper. Behöver lite att nånting händer. Ibland känns inte det där gamla livet så fruktansvärt långt bort längre. Och det tar fram sidor hos mig som jag inte är så stolt över. Och det enda jag kan komma på som hjälper är kärlek, små små saker som får mig att känna mig älskad. De finns lite här och där och är väldigt fina.
Dagens lilla glädje-grej: att sitta och ha kul med nån som aldrig verkar ha gillat en överhuvudtaget förut.
Sweet dreams <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar