Enkelspårig lycka

Med lite Fanfarlo i högtalarna och några överblivna godisbitar bredvid mig på skrivbordet är jag nyss hemkommen från spelning på Öppen Scen på skolan. Det gick väl okej, I guess. Rösten tar stryk av en annalkande förkylning och pianot var lätt uppfuckat med en pedal som inte funkade och förstärkare som, tja, inte fanns. Publiken var väl ungefär hälften så stor som förra gången, så det var bara kring fyrtio pers som bevittnade min storhet idag. Min storhet, som även kan kallas fail. Men okej. Så jävla illa var det inte.
Bara lite.
Annars har jag inte gjort något särskilt vettigt idag. Musik på morgonen; vi börjar få lite grepp om låtarna nu tror jag. Skitkul hur som helst, och när vi får till det låter det awesome. Engelskalektionen blev ingen engelskalektion utan gitarrbreak på solig parkering med Oscar och sen lite fler. Nästa Öppen Scen ska vi köra Hero of War, i alla fall. Gonna be awesome, man.
Hahaha. Kom just på att jag inte verkar kunna skriva om nånting spännande som inte på ett eller annat sätt innefattar musik. Verkligen fascinerande. Men allright, jag kan ju försöka. Vad annars har hänt? Öhm, var hemma hos en underbar människa vid namn Hannah ett bra tag igår och fick se hur det såg ut när hennes mamma har flyttat in i lägenheten. Brutalt fint. Där kommer man nog hänga en del framöver, I hope.
Och msn laggar sönder så jag kan inte logga in.
Okej, nu gick det inte mer, så nu blir det fan lite mer musik i alla fall:
har anmält mig till en tävling, Metro On Stage. Skickade in Something About You och hoppas på det bästa. Har även sökt kultursommarjobb, så med lite tur kommer jag i sommar få betalt för att skutta omkring på gatorna och spela och sjunga. Det vore ganska okej.
Jag är en fusk-samhällare. Som funkar helt okej men inte egentligen är helt med.
Men jag gillar't.

Dagens lilla glädje-grej: när någon helt oväntad person förstår precis vad man känner och behöver.
Sweet dreams <3