Lite liv och babbel

Jag pluggar.
Jättehårt.
Faktiskt.
Eller jag gjorde det. Sen blev jag trött. Och började blogga.
Jag är lite opepp på att plugga faktiskt. Istället citerar och avslutar jag och Oscar varandras textfragment från Hero of War med Rise Against, som vi hade tänkt spela nån gång. Jättefin är den, texten är lite sådär skrämmande rätt. Asbra.
Imorse ställde jag klockan på halv nio och är bara för det jätteimponerad av mig själv. Sen kom Hilding och vi gjorde en liten aerobics-inspirerad kombination som vi ska visa upp på gympan på fredag. Man blev astrött och jätteglad, den kommer bli fin. Efter det blev det snabbnudlar och lite plugg till lunch, precis lika skoj som det låter. Och så lite mer plugg nu, då. Men jag funderar allvarligt på att baka chokladmuffins, såg Rochelles status och blev jävligt sugen på det.
Den här veckan är lite seg. Lite inlämningar och examinationer och små äckel-läxor som bara stör en hela tiden. (För ett halvår sen hade jag dött om vi hade såhär mycket, nu är man lite van. Bra eller dåligt? Hm.) Men nästa vecka kommer bli jättechill, tror inte vi har nånting i skolan förutom nån litenliten läxa. Och sen är det påsklov.
Hahahaha. Jag har verkligen helt glömt av att det snart är lov. Vad hände, liksom? Det var ju jättelång tid kvar alldeles nyss. Vad ska man göra?
Men hjälp. Man kommer ju få en massa ledig tid över! Eheh. Ledighet...? Vad gör man då? Näe fy. Så ska jag inte säga. Sshh.
Just nu i högtalarna: The Modern Leper med Frightened Rabbit. Sjukt bra. Mmm.
I övrigt börjar snön definitivt försvinna, och det är till och med plusgrader och en lite tveksam sol kikar fram. Det är ju slutet av mars, så det är väl på tiden, men ändå. Det är trevligt.
Mini-wannabe-fail-depressionen börjar släppa, tror jag. Cred till mina vänner, och lite till mig själv. Ibland känner man sig helt enkelt älskad, och det är väl det jag gör nu. Det är så sjukt lätt att glömma, bara. Verkligen alldeles för lätt.
Och nu har jag verkligen ingenting att säga, utan sitter och ler till Don't Stop Me Now med Queen.

(Går)dagens lilla glädje-grej: att sitta på spårvagnen med Hedda, prata alldeles för högt som om vi andats in helium och få en irriterad blick av en lillgammal elvaåring, inte kunna hålla oss och börja skratta ännu mer så vi får kramp i magen.
Sweet dreams <3