Lätt naggande huvudvärk och trötthet som ligger som en våt filt för ögonen, Jack Johnson i högtalarna och tristess som hotar att göra mig galen. Har pluggat förvånansvärt disciplinerat sen klockan elva och egentligen bara avbrutit mig för att spela piano/gitarr och käka lunch (snabbnudlar). Jag är jätteimponerad av mig själv. Ligger sjukt bra till med plugget nu, faktiskt. Är inte klar med så mycket, i och för sig, men har kommit en bra bit på väg. Det här facebook-förbudet kommer höja mina betyg nåt enormt, det är jag helt övertygad om. Otroligt vad mycket tid man får över. Shait. Skojjigt.
Vad har hänt annars, sen sist? Var ju ett tag sen jag skrev nu, hähä.
Inte särskilt mycket. Mini-wannabe-fail-depressionen tuffar på och humöret går lite upp och ner. Ibland känns livet toppen och ibland känns det rent åt helvete. Jag har hört att folk snackar om ett fenomen de kallar tonåring, men jag fattar inte riktigt vad de menar. Inte alls. Nope.
Klart allting går upp och ner, det fattar väl jag med. Men det är liiiite lite mer ner än upp just nu, och det är därför jag snackar om mini-wannabe-fail-depressionen. För den är mini. Och den är wannabe. Och den är fail. Men det är ändå nån sorts depression.
Anyhoweverlike. Ska strax iväg och träna med syster, om nån av oss orkar uppbåda tillräckligt med energi för att resa oss och knalla iväg till gymmet. Det känns ganska otroligt just nu. Vi sitter i varsin fåtölj och kämpar med att hålla ögonen öppna. Tagga löpbandet nu asså.
Dagens lilla glädje-grej: det ihåliga knakandet när man går på is som bara nästan spricker.
Sweet dreams <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar