Fail när den är som bäst

Är nyss hemkommen från skolan, provgår ett par Doc Martens och lyssnar på Ebba Grön. Jag är så jävla punk.
Fantastiska nyheter, förresten: idag fick jag mitt första IG! Ämnet är: franska. (Såklart, vad annars.) Äe, jag är stolt asså. IG. Det klingar bra.
Okej, det är inte riktigt som det låter. Det var bara ett G-prov, och läraren bangade att kolla särskilt noga. Om han bedömde att man "inte hade förstått", som han så tydligt definierade sin metod, så lade han provet i en IG-hög. Man kunde ha tre, fyra fel för att kvalificera för IG-högen.
Inte för att jag hade förstått. Men ändå. Och det var inte som att jag var ensam heller: 13 av 21 elever fick "IG".
Bra där, läraren.
En kille lackade sönder, och han och läraren slängde käft ett bra tag. Fruktansvärt underhållande. Och rätt.
Staten och kapitalet, de sitter i samma båt. Om ni undrade, liksom. I like trains.
I helgen har jag tagit det rätt lugnt. Drog hem till Sofia med Hedda och Miranda på fredagskvällen och kollade på Pippi, efter att ha suttit ett antal timmar på kakbuffé och ätit sig galet illamående. Utöver att titta på gammal fin film spelade jag och Miranda lite "extrempingis", och jag vet inte när jag skrattade så hjälplöst sist. Ramlade lite grann ihop i en hög sådär och fick kramp i magen och sånt och sabbade sminket på grund av alla typ skrattårar liksom. Lördag kväll spenderades på kafé med lite gamla godingar och en överkomplicerad kamera. Och igår, söndag, tillbringade jag med Marcus och en hyperförkyld Hilda på Stadsbiblioteket med att plugga inför en historiainlämning som skulle in idag. Vi hade väldigt lite tid, väldigt stor fråga och väldigt mycket fakta. Vi satt i måååååååånga timmar. Utöver den tid vi satt idag: innan skolan, under några extremt korta raster, och under lunchen. Spyr på historia nu.
Idag hade jag tänkt träna. Jag hade verkligen det. På riktigt, jag tänkte verkligen träna. Men sen kom jag innanför dörren... och det gick liksom inte. Blev bara så grovt trött och jättehungrig. Så jag sket i att träna. Illa, jag vet. Men fan så skönt.
Igår kväll blev också en låt praktiskt taget färdig. Lyssnade på den i studion. Lade in på iPoden och lyssnade på under dagen (spelade också för en euforisk Oscar, som spelar gitarr på inspelningen och har tjatat på mig att bli färdig med låten i ett antal månader). Och skulle lyssna på min dator nu när jag kom hem. Och plötsligt lät det åt helvete. Jag skojar inte, plötsligt lät sången helt skev och, ja, allting annat också, för den delen. Då blev jag lite ledsen. Och satte på Ebba Grön istället.
Hur som haver. Nu är det ungefär fyra dagar kvar till sportlovet. Det ska bli niiiiiice. Ska bara vara hemma, men har planerat en massa tokiga grejer med Karin. Har också bestämt att jamma lite med Oscar nån dag.
Tillvaron är bara sådär bra. Det gör mig lika förvånad varje gång jag tvingas konstatera det.

Dagens lilla glädje-grej: att utbyta en menande blick med Oscar när vi får tillbaka våra totalfailade franskaprov och begrava ansiktet i händerna och skratta hejdlöst.
Sweet dreams <3