Som jag vill vara (ej van Bredow)

Okej, bara för att kompensera för det förra, asdeprimerade inlägget så skriver jag väl ett glatt nu då, trots att vita ord som bekant inte fastar på papper.
Dagen var lång, men ganska skön. Inte så jättejobbiga lektioner, liten klass så man vågade öppna käften lite grann. Sen stan med ett par goa kompisar. Det är så livet ska vara. Så skönt. Tack.
Gick runt en kort stund i några affärer och bara myste, det var så kravlöst, så skönt. Lite sol, lite regn, några skratt - fan, det är verkligen så livet ska vara.
Sen bio, Änglar och Demoner.
Försöker intensivt komma på nåt positivt och glatt att säga om den filmen, men det går inte. Den var faktiskt rätt kass. I alla fall om man läst boken.
Tja.
På väg mot Korsvägen en stund senare satte jag på lite musik och log upp mot himlen där jag gick i regnet. Jag bestämde mig för att gå en liten stund till, vagnen kom ändå inte förrän om ett par minuter. När jag kom till nästa hållplats kände jag ändå inte för att stanna. Så jag gick en bit till. Bytte låt, höjde volymen, mimade till melodin och kände mig så underbart jättetöntig. Diggade lite med huvudet och lät fötterna hitta hem av sig själva. Och strax stod jag utanför ytterdörren och log lite dumt för mig själv.
Kravlöst. Som jag vill ha det. Som jag vill vara.
Berg- och dalbana med känslor. Tjoho.