Rättelse

Har upptäckt att jag kanske måste göra några ändringar i förra inlägget. Alla jag pratar med nu behandlar mig som om jag är självmordsbenägen. Vilket inte alls är sant.
Jag har hört lite överalltifrån att jag verkar deprimerad. Damn. Det var inte meningen. Så det skulle jag vilja klargöra en gång för alla: Detta stämmer alltså inte. Inte mer än en sporadisk måndagsdepression då och då, vilket jag anser vara helt normalt.
Däremot drabbas jag ibland av vissa "tycka-synd-om-mig-själv-och-klaga-lite-attacker", vilket kan resultera i inlägg som det förra.
Än en gång: Jag mår okej, jag är inte deprimerad. Så snälla, få inte panik. Jag är bara frustrerad och irriterad med jämna mellanrum, och fan, vem är inte det. Det kan låta illa, men om ni lusläser texten så hoppas jag att det framgår att jag bara är störd.
Herregud, låter jag verkligen deprimerad? Jag vill bara få folk att tänka till, mig själv inräknad. Okej, jag skriver inte om vilket perfekt liv jag har, men det är för att jag inte har det. Det finns saker jag kan förbättra, så är det bara, det är inget större problem.
Med det i bakhuvudet hoppas jag att ni ursäktar det förra och eventuellt framtida missnöjes-inlägg. Om jag skulle börja må fruktansvärt dåligt skulle jag förmodligen inte ens skriva om det. Då är det för stort för att jag ska orka blogga om det.
Men tack för att ni bryr er (ni som nu gör det). Det betyder mycket.