Gossip Girl goes philosophic

Bortsett från ljudet av en ganska högljudd gräsklippare känns allting väldigt bra. Det är kring 25 grader och inte ett moln på himmelen. Jag ligger på gräsmattan i bikini och solglasögon - och har en bärbar dator framför mig på en liten kudde. Med obligatoriska Kings of Leon i hörlurarna känner jag mig väldigt cool. Lite som Gossip Girl faktiskt.
Helgen sträcker ut sig framför mig i vad som känns som en evighet av sol, mys och chill. Jag har absolut ingenting som jag verkligen måste göra, och det är så sköööööönt. Och med så mycket tid till övers tänkte jag passa på att skriva ett litet inlägg.
Om perspektiv.
Hemma i stan (jag är alltså på landet nu) känns allting ofta väldigt stort och jobbigt. Svart och omöjligt. Som om det inte finns någon lösning och mina problem är värre än hungersnöden i Etiopien. Men så kommer jag hit ut, till doften av syrener och salt hav, och plötsligt är inte allting lika jobbigt längre. Lösningar uppenbarar sig på problem jag trodde var olösliga.
Fan, livet är inte så jobbigt, faktiskt. Bara ibland. Men inte idag.
I alla fall. Min poäng var att det kanske är en bra idé att inte ta allting så allvarligt hela tiden. Hur jobbigt nånting än är så kommer det ta slut. Och när man, som jag, börjar tycka att "mina problem är fan värre än vad som helst på jorden" så kanske det är dags att ta sig en funderare. Och om det inte lyckas kan jag rekommendera att ni kommer hit. Garanterat perspektiv.
Shit, nu kryper det nåt på benet. Skalbagge. Uuäääää. Så. Borta.
Kanske är det vi tonåringar som är snabbast att ta oss själva på för stort allvar. Vilket i och för sig kanske inte är så konstigt. Med tanke på alla hormoner och grejer som vi går igenom så är det förmodligen ganska naturligt. Men vi får nog jobba rätt hårt på att behålla perspektivet.

Så. Nu har ni fått a piece of my mind. Varsågoda. Och nu ska jag dricka lite lemonad innan jag klipper gräset. Oh joy.

XOXO