What am I?

Ibland blir jag bara så outhärdligt trött. Det kommer över mig ibland, vissa dagar, när jag bara orkar stirra ut genom fönstret och grubbla på vad fan jag håller på med. Vad jag egentligen gör här, med folk som inte ser mig, än mindre vill ha mig med. Vad är jag?
Och jag vet inte vad jag ska göra när tröttheten kommer över mig. Ska jag ge efter för den, tillåta mig att känna mig bruten, eller styvnackat låtsas att den inte finns? Jag vet inte, jag vet inte, jag vet bara att jag är så jävla trött på allt.
Jag stirrar på skärmen och ser det absurda i meningarna. Markören i textfältet blinkar otåligt, väntar på att jag ska fortsätta skriva, hela tiden fortsätta skriva.
Vad fan har jag för rätt att klaga? Jag är bara paranoid, skärp dig Lambda, du har det inte så jävla hemskt. Men varför är det då någonting inom mig som tar emot, som vägrar när jag försöker le, återigen detta falska leende, som kramar om lungorna och gör att jag inte kan yttra lögnerna som krävs? Varför kan jag då inte bara skratta och lita på att jag är paranoid? Och varför vill jag bara lägga mig ner med en filt över huvudet, och aldrig, aldrig gå tillbaka?
Om jag bara är paranoid, varför är det då så svårt att vakna?

Det här är idag. Imorgon är en annan dag, en bättre dag. Imorgon mår jag bättre.