Dan före dopparedan

Huvudet känns fullt av trögflytande sirap och huset gungar med ljudet av skrattande småkusiner och envisa försök att spela samma gitarriff om och om igen. I bakgrunden hörs under sekunder av sällsynt tystnad John Legends mjuka röst. Ute ligger någon decimeter snö och tunga moln. Inne står en nyköpt gran lutad mot väggen och ger ifrån sig en svag doft av jul.
Julklapparna är inslagna och släkten samlad (vilket innebär min familj och morbrors familj och mormor som kommer imorgon - nio pers. Stora tjocka släkten). Köket är aldrig tomt och just nu lagas det lunch medan jag stirrar framför mig och försöker hålla mig vaken. Har sovit fem timmar tre nätter i rad förutom inatt, då jag sov som en sten i minst tio timmar. Följaktligen är jag helt groggy och seg som satan.
Det var trevligt att träffa alla kompisar över helgen: Alice, Karin, Hannah och Anton från Skåne, som lämnade efter sig en chokladask och en pajad tangent på datorn. Vi gick på stan en hel del, köpte lite sista-minuten-julklappar och så, såg på mycket film och skickade många random sms från varandras mobiler. Ber om ursäkt till alla som eventuellt har blivit utsatta. Förlåt, men vi hade väldigt kul.
Högtalarna pumpar just nu, såhär efter lunch, klichéartad julmusik och mina på julstämning höga kusiner springer omkring och längtar tills imorgon. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag känner mig mest likgiltig. Och lite ledsen, kanske. Julångest, typ. Omslagspappret ska ändå slängas imorgon, hälften av alla julklappar kommer vara bortglömda om några veckor, och hur mycket miljöförstöring har inte hela julhetsen bidragit till? Kanske är jag för cynisk, förlåt i så fall. Men oh my god my fucking barbeque.
Å andra sidan träffas "hela släkten" vilket inte händer så värst ofta, och folk är ovanligt generösa. Tanken är väl också att man ska tänka på sina nära och kära och hur mycket man älskar dem, och att man ska vara tacksam för det man har. Lite som Thanksgiving kanske. Det är nog bra, såhär i västvärlden, där materialismen är vår nya gud (återigen, sicken cynism!). Så tanken med jul är fin. Grejen med Jesus och det där är väl halvt bortglömd, men ändå. Lite skrämmande är det dock att självmordsförsöken är som flest just över jul.
Men screw that. Let's be happy, yeah?

Dagens lilla glädje-grej: att äldsta kusinen kommer fram med gitarren och ett otroligt brett leende och euforiskt tillkännager att han kan spela min låt på gitarr.
God jul och sweet dreams <3