Bowie och random stress

Jag känner mig så originell. Har börjat knarka David Bowie. Till skillnad från alla andra, liksom.
Vaknade imorse och hade ingen röst överhuvudtaget. Skulle säga godmorgon till mamma och fick bara fram ett litet fågelunge-liknande ljud. Kändes inte alls särskilt bra eftersom vi skulle ha en muntlig examination samma förmiddag - och det är ju svårt att få fram sina kunskaper om allt man kan säga är "eeEEEEEeeepiiiiiIIIIIIp *host host* uuuUäääääÄÄÄrrrr". Som tur var klarade rösten upp sig lite framåt halv elva-tiden, och jag lät bara hes och som om jag var i målbrottet. Följaktligen har folk skrattat åt mig hela dan. Men det är lugnt, jag kan bjuda på det. Jag tycker själv att det är rätt kul, och när jag skrattar får jag ibland bara fram ett litet pip vilket låter fruktansvärt komiskt och gör att jag börjar skratta ännu mer. Så det gör liksom inget.
Älskar vädret nu, för en gångs skull. Soligt, svinkallt och frostigt. Det var så sjukt fint imorse när jag åkte till skolan. Jag älskar Göteborg i gryningsljus.

Det är en grej som förvirrar mig lite: att jag nästan blir mer stressad framför facebook än en oöppnad mattebok. Att sitta och vänta på svar gör mig i princip lika obekväm som att fingra på boken och tänka att jag borde öppna den. What the fuck? Vad är grejen med det, liksom? I alla fall har den här insikten gjort att jag tänker nog tillbringa lite mindre tid framför datorn i fortsättningen, eftersom det mest gör mig stressad (sen är det ju kul också. Hehe, det är ju därför jag gör det. Hehe. Hehe). Och tänk vad mycket tid jag skulle få över till läxor och plugg! Svindlande tanke.

I högtalarna just nu: Rebel rebel med David Bowie. Myyyysig.

Dagens lilla glädje-grej: att, tillsammans med praktiskt taget halva klassen, sitta i entrén och plötsligt höra estetarna sjunga lucia-sånger i trapphuset, börja le mot varandra och känna julstämningen komma krypande.
Sweet dreams <3

Making love with his ego
-David Bowie. (Jäkla geni han är.)