Kommerintepånåntitelmenjagärgladändå

För ett bra tag sen nämnde jag nånting om att vita ord inte fastnar på papper.
Well, let's try again, shall we?

Kom hem för en liten stund sen från en skogspromenad med musik i öronen (såklart). Gick till Härlanda tjärn och hem igen, allt som allt cirka femtio minuter.
Och det var så jävla skönt.
Kunde inte, utan att överdriva, låta bli att börja flina då och då för att jag helt enkelt mådde så jävla bra. Nästan så jag blir misstänksam; kan det verkligen vara såhär kul med livet?
Men ja, uppenbarligen.
Jag tror aldrig att jag mått såhär bra. Kanske i Frankrike där mot slutet, men ändå - det här är ju min vardag. Såhär kommer det förhoppningsvis vara i tre år framöver.
*Asgarv*
Ber om ursäkt. Men jag är helt enkelt jävligt nöjd med livet. No shitting, jag kommer hem efter en skoldag och möter en flinande spegelbild i hallen, för jag har bara haft en galet mysig dag.
Faktiskt. Jag kräver inget mer av livet. (Vill ju gärna ha en massa saker dock: bra betyg, fin framtid, de där skorna som mamma vägrar köpa och en liten chokladbit hade ju inte suttit fel just nu - men att komma hem och fortfarande vara glad efter en hel dag tycker jag är jävligt ballt.)
Promenaden var inte bara skön utan ganska nödvändig skulle jag tro, eftersom jag nibblade lite på en chokladbiskvi tidigare idag. Men, när jag kom hem från promenaden hade min älskade syster och hennes mys-kompisar fått för sig att göra chokladbollar. So I'm back to square one.
Oh well. That's life. Det blir bara mer av mig att älska.

Sweet dreams och hoppas att ni är lika glada som jag är (a)