Brist på stolthet

Jag har ingen aning om vart den här dagen har tagit vägen, men den har varit trevlig ändå. Slutade vid lunch eftersom vi inte hade nån matte/idrott (sooooooft). Satt kvar ett bra tag i bamba med Isabell, Oscar och Matilda istället och flummade med potatismos. Behöver kanske inte tillägga att jag var sjukt övertrött.
Sen tog jag Älvsnabben hem för första gången - på det hela taget en trevlig upplevelse. Båt är nice.
Precis när jag kom ut från frisören efter att ha bokat en tid sprang jag på Isabell och Matilda igen (mycket liten stad, Göteborg). Sen drog jag hem och hann städa, hemska tanke, innan jag träffade Alice, Hannah, Karin, Adde och Fanny på Le Petit Café för en liten fika. Det äckel-regnade då, men desto mysigare med en stor fet kopp varm choklad och trevligt sällskap.

Falkenberg igår var också mycket trevligt. Lunch, två lektioner och sen några timmars fika med Linnea/Gollum. Det gillar vi.
På tåget hem kom ingen och kontrollerade min biljett. Så jag åkte gratis (*fnitter fnitter*).
Utanför fönstret såg jag också en V-formad fågelflock som flaxade fram.
Åt norr.
Dude. Ska inte fåglar flyga söderut på hösten? Jag blev helt perplex. Falkenberg ligger ju söder om Göteborg, eller hur? Så när jag åkte hem åkte jag ju norrut. Och fåglarna flög i samma riktning.
Knasigt.
Jag tyckte att det var en snygg liknelse för nånting, men jag kommer inte på vad. Mitt stackars huvud är proppat med massa halvfärdiga tankar som skulle kunna vara smarta om jag orkade tänka klart dem. Jag tänker men det händer inget, som sagt.
What else, what else, vad vill ni mer veta om mitt rafflande spännande liv?
Imorgon blir det kalas vid Slottsskogen i alla fall, och på lördag firas syrran igen.
Min webbläsare har pajat förresten, så jag stjäl mammas dator nu. Det blir väldigt tydligt hur beroende jag är av facebook och MSN. (Pappa, om du nu läser detta, inga spydiga kommentarer tack ;)

På vagnen ner till stan för fikat idag klev det på en kvinna i brun träningsoverall. Jag satt och blängde ut på regnet genom fönstret och lyssnade på Kapten Röd så jag märkte inte att hon ville nåt förrän hon stack upp en liten datorskriven lapp under näsan på mig.

Sammanfattning av lappens innehåll: En fyrabarnsmamma med cancer i levern bad om ekonomisk hjälp.

Jag gav henne en femma. Och kände mig som värsta goda samariten.
Fem spänn.
Jag tror jag gav mest på hela vagnen. De flesta skakade på huvudena och såg bort.
Fem spänn, vafan är det egentligen? Jag sa till henne att jag inte hade några kontanter, trots att jag visste mycket väl att jag hade trehundrasjutton kronor i plånboken i knät.
Men jag gav den här kvinnan fem spänn. Fy fan. Vilket litet äckel jag är. Fem spänn kanske räcker till en godisklubba åt en av hennes ungar.

Sweet dreams, hoppas ni är generösare än vad jag är.