Resan började på Landvetter, of course, där vi för första gången träffade göteborgarna (det inkluderar även de som skulle till Jersey, inte bara vi St Malo:are). Så, en ganska händelselös flygtur senare, landade vi i Paris kring 18. När vi kom fram till hotellet ett par timmar senare hade man redan lärt känna alla ganska bra. Men det är ändå rätt kul att tänka på alla första intryck av alla och jämföra med bilden man tog med sig hem.
Första dagen i Paris var det några, ungefär hälften av gruppen, som åkte till Disneyland. Själv stannade jag och resten för att shoppa lite och kolla på stan. Höhö, vad var vi, tio tjejer som var lösa och shoppade i Paris? Farligt ;) Men skitkul också, såklart.
Sen flyter allt ihop lite grand. Jag vet inte om det var samma dag eller dan efter - tror det var dan efter - så GICK jag, Jennifer, Felicia, Johanna och Linnéa (Gollum!) upp i Eiffeltornet. Lite trött var man ju efteråt, men det var lätt värt det. Vi fick också en guidad busstur i stan. När det nu var. Nån gång käkade vi på Hard Rock Café också, och kollade på Sacre-Coer.
Sen, kring halv tolv på kvällen, gick cp-bussen till St Malo. Sju, åtta timmar nånting, mitt i natten -.-' Men det var faktiskt rätt kul. Några satt längst bak i bussen och kollade på nån sjuk skräckfilm (som jag har för mig att Dante gillade? Haha ;). Jag och Gollum var lite tråkiga och satt mest och sov. Fast det behövde vi, för sju på morgonen skulle vi träffa våra värdfamiljer för första gången, efter en hel natt på bussen. Yeah. Sådär bra upplägg kanske.
Men de var schyssta, min och Karins familj. Lätt skrämmande, men jättesnälla.
Första dagarna var lite sega innan man kom in i vanorna. Jag längtade hem en hel del i början, kände bara att "fan jag pallar inte det här, uäää", typ. Var nära att åka hem till och med, men jag är så JÄVLA glad att jag inte gjorde det. Då hade jag inte lärt känna alla underbara människor som jag nu saknar så mycket att jag håller på att dö.
Sen fyllde jag ju år också. Heheee, stor flicka nu, sexton år. Karin väckte mig på morgonen med ett jättegulligt kort, morgonhes sång och lite godis. (A). Sen i "skolan" (det är ju frågan hur man ska definiera det där... jag menar, vi lärde ju oss inte ett skit, men det hette skola...) så kom den andra klassen in i vårt klassrum med tårta och kakor och alla sjöng för mig. Kan gissa att jag blev lite röd i ansiktet, men jag blev faktiskt väldigt rörd. Väldigtväldigt gulligt, tack alla! <3 Sen stack vi till Mt St Michel, typ ett berg med en stad på.
Typ så.
Där gick vi omkring bland alla jävla turister - jag lovar, det var fler turister än invånare - i värmen och kollade på stan. Det var väl helt okej. Fick ett miniatyr-Mt St Michel i choklad av Gollum och Sören (A), och sen bjöd Sherminator på en cola, haha xD
På det hela taget förmodligen den bästa födelsedagen nånsin ^^)
På kvällarna brukade vi dra ner till en strand (alla hade hyrt cp-dyra cyklar -.-') och sitta i sanden eller på strandpromenaden och mysa. Det är fan sjukt vad jag saknar det. Nån gång sista veckan, till exempel, så hade Gollum mini-danskurs vid vattenbrynet...
Bara det, liksom.
Vad fan gör jag hemma i regniga jävla piss-Göteborg?
I alla fall... snyft.
Nåt av det bästa med hela resan var att ingen visste vem jag brukade vara. Jag menar, ingen visste vad jag brukade ha för stämpel hemma i Glenstad. Så jag kunde vara mig själv, helt utan förbehåll. Så fruktansvärt jävla skönt. Och det gick ju bra också - jag gillade folk och folk gillade mig. Alltså är den jag är ganska bra... och jag menar, det är väl en ganska bra sak att ha med sig?
Sista kvällen var jävligt sorglig. Stockholmarna skulle åka i en annan buss än göteborgarna och skåningarna, så vi fick säga hejdå till dem då, på kvällen. Satt i en typ pundar-park där det kom fram en tjej med en liten ful hund, hon ba "Would you like some cannabis?" Hahaa... Sofia/Dante blev lite skraj där för snuten tror jag? ;)
På bussresan hem (4.30 på morgonen! :S) var det då vi göteborgare och skåningarna. Sen kom några Jersey-bor också och väckte oss - i alla fall vi som sov ;) Jag och Karin hade dygnat bortsett från en timme när vi dåsade en stund. Så lite trötta var vi kanske. Men jag snodde Sherminators axel, så lite sömn fick jag ändå på bussen :P
Asså, jag vet inte hur mycket det här inlägget säger nån som inte var med, det är skitsvårt att försöka återge tre veckor på ett sätt så att folk både fattar och orkar läsa vidare. Men vi har i alla fall haft det SÅ jävla bra, och som sagt, jag saknar alla så fruktansvärt mycket.
Men på torsdag blir det Stockholm, så jag får försöka få några timmar lediga att träffa lite folk, och sen var det väl några skåningar som skulle upp till Glenstad i slutet av månaden tror jag?
Som sagt, Glens vind är ledig.
Kramar till alla och tack för tre underbara veckor (L) <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar