Happy daze

Vita ord fastnar inte på papper, har jag hört. Lyckliga tankar gör sig inte bra i text.
Kan inte direkt säga emot.
Det är grönt, varmt och jag mår bra. Jag har hittat en ny grupp som jag lyssnar oavbrutet på. Det är inte så mycket i skolan, och mina vänner är underbara. Jag har gjort en ny låt som - ursäkta om jag verkar skryta - är riktigt fin.
Vad finns det mer att säga?
Det är såhär livet borde vara. Och just nu är det såhär livet är.
Fan vad härligt.

Samtidigt, kanske bara några hus bort, kan det sitta en djupt deprimerad tjej med ett rakblad i handen som hon tittar på.
Eller en trebarnspappa i fyrtioårsåldern som får hörselskador av barnens skrik och sneglar på den öppna dörren.
Eller en ung kille som tittar i skolkatalogen på en kille i parallellklassen som han är hopplöst förälskad i.
Eller en tjej som ursäktar sig från matbordet och låser in sig på toaletten, ser sig i spegeln, tycker sig se en sumobrottare och spyr upp dagens middag.

Men ingen av dem är jag. Jag är jävligt nöjd med allting för tillfället. Det finns störningsmoment, såklart, men förhoppningsvis blir de inte långlivade.
Jag lever ett liv som inte är så fruktansvärt långt ifrån exakt som jag vill ha det. Och snälla, låt mig göra det.

Som sagt, vita ord fastnar inte på papper. Lyckliga tankar gör sig inte bra i texter. Tja. Det är väl så det är, helt enkelt.