Definition av skönhet?

Musiken är på gränsen till skadligt hög. På ett begränsat område framför den lilla scenen dansar folk intensivt till de medryckande rytmerna från bandet som spelar.
Själv sitter jag längst bak vid ett bord med ett par kompisar. Jag tar en klunk av min dricka och skrattar lite halvhjärtat åt ett skämt som nån just berättade. Så vänder jag blicken framåt, mot scen, och får syn på en kvinna i det dansande folkvimlet. Hon rör sig med slutna ögon och är helt inne i musiken. Hon har axellångt, tunt hår som börjar bli grått, och en enkel svart klänning. Jag uppskattar att hon är lite dryga femtio år, och det är ganska tydligt att hon inte kan dansa. Men jag kan ändå inte sluta betrakta henne. Det är helt fascinerande, med vilket allvar hon går in i musiken, hur hon verkar kunna koppla bort och strunta i alla andra. Hennes danspartner är en annan kvinna i ungefär samma ålder, men helt annorlunda. Partnern är en aning överviktig och klädd i en kjol med starka färger och en röd blus. Hon skrattar oavbrutet och ser sig hela tiden omkring på folk bredvid henne.
Jag vänder återigen blicken mot den första kvinnan, precis som låten tar slut. Hon slår upp ögonen och applåderar leende mot bandet som tackar och strax kör igång en ny låt, denna gång skriven av saxofonisten, som jag råkar känna lite grand, och som även är anledningen till att jag befinner mig här. Jag och mina kompisar applåderar och tjoar lite extra när de inledande tonerna spelas, och snart börjar alla dansa igen. Jag betraktar fundersamt kvinnan i den svarta klänningen och slås av att hon är vacker. Det är inte det att hon är snygg egentligen, men hennes allvar och uppriktighet gör henne vacker. Det faktum att hon dansar för att hon vill det, och skiter i om alla andra skrattar åt henne, gör henne vacker. Det faktum att hon är dryga femtio men dansar som om hon är tjugo utan att låta det hejda henne, gör henne vacker.

Det finns så otroligt mycket skönhet i världen som man bara ser förbi. Och sånt som vid första anblick kan se fult eller sorgligt ut kan i själva verket dölja något helt otroligt vackert.
Det är inte bara saker som är estetiskt tilltalande som kan kallas vackra, inte bara tavlor eller vykort eller blommor eller snygga modeller. Är det inte vackert med en förälder som nattar sitt barn, eller ett par på en restaurang som ler förälskat mot varandra? Jag skulle i alla fall vilja påstå att det är nog så vackert, även om de är risiga i håret och fula som fan.

Vill bara tillägga att jag tycker det är rätt onödigt att kommentera som anonym. Jag vet ungefär vilka ni är ändå, så snälla, lägg ner.