Säg inte emot mig goddammit

Säger hela tiden att jag kommit så långt. Att jag är så säker och trygg i mig själv. Att jag kan ta en komplimang nu.
Alltid lurar man nån.
Sitter och dör på min sångtagning. Får sån jävla panik, det funkar verkligen inte. Jag kan för mitt liv inte fatta hur folk kan säga att det är bra. Jag försöker, försökerförsöker, men jag förstår bara inte. Det är ju så osäkert, falskt och helt åt helvete. Jag skriver inte det här för att bli emotsagd, jag är bara så jävla missnöjd. Självförtroendet ligger på minus. Känner lite för att slå huvudet i väggen.
Börjar grubbla över hur folk kan med att ge mig beröm för oljudet.
Får panik.
Vet att jag mobbar mig själv. Att en diss från mig själv sårar lika mycket som en diss från nån annan. Vet att det är dumt. Vet faktiskt att jag inte är riktigt så jävla värdelös som det känns som just nu.
Vet att jag kan bättre. Vet hur det ska låta när jag får till det. Lackar sönder på att det bara inte går när jag väl står vid micken. Men som sagt - vet att jag kan.
Bara att göra det. (Y)
Än en gång - det här är faktiskt vad jag känner. Och ärligt talat, om nån ändå skulle få för sig att säga emot mig så skulle jag förmodligen inte ta det till mig. För jag fattar verkligen inte. Jobbar på det, jobbar stenhårt på det, men än så länge hör jag bara skit ur högtalarna.
Sån jävla frustration. Sjukt. *Dunk dunk*

Det är väl bara att öva, antar jag. As they say: övning ger färdighet.
Tjenixxen.