Nu är det illa

Riktigt illa. Jag är så jäkla sur.
Bildläraren ska sänka mitt betyg.
Jag vet. Sade ju att det var illa.
Så nu sitter jag här framför datorn med vad jag antar vara en rätt sur min och en påse choklad. Och tycker synd om mig själv.
Egentligen behöver jag inte de där fem poängen jag kommer tappa. Jag kommer förmodligen in på min skola ändå.
Det är bara så surt, sänkning sista terminen i nian. Fyfan. Bitchin'. Och så är det väl min fåfänga som ställer till det, också. Jag vill inte spräcka min siffra. Den är ju så fin.
Men, som de gamla grekerna sade, "Suck it up". Och "Those who can't do, teach". Vi säger det. Bildläraren uppskattar inte min fantastiska konst, så måste det ju vara. Mhm. Troligt. Men okej.
Jag kan ju hoppas, lite enfaldigt, att jag höjer mig i hemkunskap då. Men läraren gillar inte mig (jag tror faktiskt inte hon gillar barn överhuvudtaget, men jag menar, då har hon väl valt fel yrke?).

Tja. Jag ville bara klaga, egentligen. (Kommentera gärna och säg att lärarna är dumma i huvudet och att jag är skitsmart och jätteduktig i bild. Det gör inget om ni inte menar det.)

Och idag var det skolresa. Hahaa, vad meningslöst det var. Kanske var det just därför det var så kul. Jag vet inte, men det var det. Kul, alltså. Argh, nu blev det konstigt.
Skitsamma.
Vi var nånstans ute på landet och flummade runt hos några konstnärer och ett sågverk (bara det, liksom. Ett sågverk). Jag undrar om det var någon som faktiskt lyssnade. Tvivlar lite på det. Men det var bara skönt: alla hade trevligt - tror jag, inte guiderna, kanske - och njöt av solen och varandra.

Och nu har jag faktiskt ingenting mer att säga. Har i och för sig några tankar om solidaritet och integritet (fina ord, eller hur), som jag kanske skriver nåt om i framtiden. Men inte nu. För nu ska jag ta en dusch. Det kanske hjälper lite mot oresonlig ilska mot bildlärare. Hoppas det i alla fall.

Hata bildlärare!